Torbjörn Lindahl

har jag varit på idag. Som deltagare. Två gånger tidigare har jag varit i samma ärende till grannstaden. Det var när vår ungdomspräst i Örnäset Ove Moren begravdes och senare hans hustru Ingegärd.  Dessa båda begravningar hölls i Piteå stads kyrka. 

 

En gång har jag själv förrättat begravning i Piteå. Men då hölls akten i kapellet på kyrkogården. Och dagens begravning hölls i detsamma kapellet så det blev ett igenkännande.

 

Den som begravdes var en kvinna som i många år funnits med oss i gudstjänsterna i Hertsökyrkan. Länge har hon fått kämpa med synsvårigheter. Lång tid hade hon dock tillräcklig ledsyn för att själv ta sig med buss till kyrkan. När synen alltmer försämrades fick hon ofta sällskap med annan gudstjänstfirare som brukade ta samma buss.

 

Men så för fem år sedan, när hon var ute på promenad med en ledsagare, råkade hon falla och slå sig så olyckligt i nacken att hon blev i praktiken totalförlamad. Lång sjukhusvistelse mm och frånvaro från gudstjänsterna. Men när hon sedan fick boende på ett vård- och omsorgsboende började hon komma tillbaka till gudstjänsterna. Så i några år var vi vana vid att hon kom med Hk-buss ca kvart i elva och blev omhändertagen av någon som rullade in hennes rullstol i kyrkorummet, fram till nattvardsutdelandet och sedan hjälpte henne vid kyrkkaffet.

 

Tyvärr kom sedan pandemi och restriktioner och ingen ville ta några risker. Så då avstod hon gudstjänstlivet en tid igen. Några ur gudstjänstförsamlingen har dock besökt henne, bl a under sommartid då man kunnat sitta ute. Själv har jag besökt henne för att ge nattvard. 

 

Sedan lättades restriktionerna och hon vågade börja komma igen.  Dock inte under så lång tid. För hennes hälsa och ork började försämras. Bara några dagar före hon dog fick jag besöka henne och ge nattvard och sista gången tillsäga henne syndernas förlåtelse.

 

Jag har alltid glatt mig över att hon trots sina dubbla handikapp inte drog sig undan utan fortsatte komma till gudstjänsterna. Tack till er alla i gudstjänstförsamlingen som ställde upp för henne.

 

Vid kistan sa jag:

- Tack Barbro att du visade oss det förtroendet att du ville vara med i gudstjänstgemenskapen. Och tack för att du gav oss möjlighet att visa omsorg.

 

 Vila i frid till uppståndelsens morgon!