Torbjörn Lindahl

fick Mats och jag och Bosse idag (fredag). Hon bjöd oss på middag på restaurangen vid teatern. Två gånger förr har jag varit där. En gång bjöd förre biskopen Hans på middag. Det var i slutet av 2015 (el början av 2016) när domkapitlet eftet ca sex månader äntligen friat mig från anklagelser som riktats mot mig i en - jag kan inte tänka mig annat- orkestrerad kampanj där jag anmälts till domkapitlet av ca ett halvt dussin personer. Biskopen ville väl trösta mig i all min nöd. Och det lyckades han med.

 

En annan gång var jag också på sagda restaurang. Det var ett lunchmöte med lokalpolitiker som ville diskutera lite om hur man bör se på obligatorisk yoga i skolan.

 

Och nu, om jag minns rätt alltså, tredje gången. Skälet var att domprost Charlotte villa tacka oss för vår insats med åtskilliga frivilliga mässor under denna coronavinter.  Genom att varje söndag erbjuda fyra mässor (max åtta deltagare/tillfälle) har gudstjänstförsamlingen i Hertsökyrkan kunnat gå förhållandevis oskadd genom restriktionstiden. Det slår mig dessutom när jag sitter och försöker tänka vilka de regelbundna gudstjänstfirarna är att det numera är fler under pensionsålder än över. Kors i taket. Jag minns den tid när jag övertog distriktsprästansvaret att jag då tänkte "om 15 år kommer alla i gudstjänstgemenskapen vara döda så då kan jag lika gärna konvertera". Nu har det gått över 20 år och om 15 år kommer åtskilliga inte ens hunnit bli pensionärer!

 

Roligt att bli så tydligt uppskattad av domprosten.