Torbjörn Lindahl

En av kyrkoårets tre stora högtider. Jul (Guds Sons människoblivande), påsk (Jesu död och uppståndelse) och så Pingst: den Helige Andes utgjutande. Man undrar hur många som idag på allvar vet att gjuta också kan översättas med hälla. Den Helige Ande hälls alltså över den just framträdda Kyrkan. Det blir kanske annan påtaglighet om det uttrycket används.

 

En sådan stor högtidsdag kan givetvis inte firas på annat sätt än med mässa. Idag var det Mats som ledde mässorna kl 11 och 12 (Bosse har nästan konsekvent kl 9 och 10.) Jag infann mig till mässan kl 12. För att inte överskrida 8-gränsen med mer än en, förvandlades jag snabbt till "medverkande" kyrkvärd genom att bli textläsare.

 

Hörvärd predikan som oftast av Mats. Inget allmänt svammel om att människorna som vardagsvis talade helt olika språk men nu likväl alla kunde förstå, tillämpas på hur vi idag bör förstå varandra över kultur- och religions(!)gränser, vilket i praktiken är vad tre kyrkoledare uttryckt i artikel i SvD. Nej, här handlade det om hur den Helige Ande gör predikan om Kristus tillgänglig för fler (som ett tecken på hur budskapet ska ut över världen) så att de kan ta emot Petrus uppmaning "omvänd er ("gör bättting") och låt döpa er."

 

Eftersom Bosse var kvar i kyrkan för kyrkvärdsträff efter mässan hann vi växla några ord. En ny kyrkvärd blir det nu då en av trotjänarna slutar. Den nya är en av dem som kommit med i församlingsgemenskapen via alpha-gruppen. Andra kyrkvärden som kommit den vägen. Roligt. Båda dessa har jag f ö även fått vuxenkonfirmera. Glädje det också.

 

Vi pratade också om det jag bloggade om efter fredagskvällens tackmiddag. Vi konstaterade att den gudstjänstgemenskap vi båda delar klarat sig ganska bra genom restriktionerna. Och vi funderade om detta med anmälningsplikt till mässorna kanske t o m varit en fördel; gudstjänstfirare måste redan 1-2 veckor i förväg bestämma sitt deltagande och då blir kanske kyrkogången både mer förberedd och den blir av när dagen kommer. Förr var man ju tvungen anmäla sig till skriftermålet före mässan. Kanske t o m Bosse börjat känna för det som varit sed i vår svenska lutherska tradition; han som med emfas brukar hävda jag är inte lutheran.

 

Efter mässan for jag till lämpligt ställe i stan (läs: Espresso house) och drack kyrkkaffe. Där började jag denna bloggpost men den blev inte helt klar innan jag for hem. Avslutar den därför nu sent på kvällen efter div andra öden och äventyr som jag kanske bloggar om en annan gång - om jag ids.