Torbjörn Lindahl

Och jag höll mässan kl 11. Ingen var anmäld till kl 12 så då blev det inget.

 

I predikan nämnde jag (som många gånger förr) att trots att det flera gånger nämns i Bibeln att Jesus satt sig  på Faderns högra sida, vilket vi också uttalar i trosbekännelsen, så finns det ett tillfälle när det sägs att Jesus står: det är Stefanos som strax före sin martyrdöd utbrister jag ser himmelen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida. Varför står han om han normalt sitter? Han har rest sig för att ta emot Stefanos!*

 

Annars talade jag mest vad Jesus gör nu när han sitter på Faderns högra sida. Det är inte ett passivt sittande utsn han

1. Ber för oss

= andra delen av hans översteprästerliga ämbete. Den första är hans offrade av sig själv för våra synders skull.

 

2. För vår talan inför Fadern

= han är vår försvarsadvokat inför satans (åklagarens) anklagelser:

- den synden hos denne min bror/syster har jag redan sonat genom min död så den anklagelsen har du inget för utan kan glömma. Typ.

 

3. Han väntar 

på att alla fiender ska bli lagda under hans fötter.

Nu är det så att Guds fiender inte bara är (som vi tycker) riktigt onda människor utan alla har efter syndafallet ett mot Gud fientligt sinne. Alltså sker nedgörandet av fienderna fr a genom omvändelse och tro. Det är därför som djävulen ser till att kristna förföljs för han vill bekämpa tron.

 

Lite nämnde jag givetvis även om detta att föreningen mellan gudomlig och mänsklig natur i Kristi person inte upphört så nu finns även en människa på Faderns sida, och förde också tanken vidare - lite apropå liksom - till att detsamma gäller i nattvarden: när brödet och vinet även blivit Kristi kropp och blod så upphör det aldrig tills det förtärts.

 

Även nämnde jag lite om relationerna mellan personerna i Guds väsen och anknöt lite till Luthers psalm (345): Till ende Sonen sade han (Fadern)...Far ner uti det syndalsnd..(v.4).... Sin Fader Sonen lydig var...(v.5). Anknöt också till orden i 1 Kor 15 om att när alla fiender blivit lagda under honom (Sonen) ska han själv underordna sig den (Fadern) som lagt allt under honom. Dubbelt exempel på frihet och inre harmoni i treenigheten, enligt min ringa mening.

 

- - - -

 

Väl hemma fick jag med mig yngre son upp på Mjölkuddsberget där vi drack kyrkkaffe. Middag åt vi ute på altanen för första gången denna vår.

 

 

* detta hörde jag av Per-Olof Sjögren på ett studentsekreterarmöte inom Credo (Sesg) vilket jag som nybliven studentpräst blev inbjuden till i början av 90-talet. 

(Jag var även med på några av svenska kyrkans studentprästsamlingar* men Credos sekreterarmöten var mycket uppbyggligare så där kände jag mig mer hemma.)

 

- - - - 

 

* det var där jag första gången i mitt liv fick höra tanken att den dittillsvarande socialdemokratiska  biskopsutnämningspolitiken gett kyrkan bättre biskopar. Jag höll på att ramla av stolen.