har det varit för mig. Fridsförbundets konfirmander. Om jag räknat rätt är det nog fjärde eller femte gången jag konfirmerar Fridsförbundets konfirmander. En gång 1993 el 1994(?) och 3 eller 4 gånger de senaste 6-7 (?) åren.
Vi började igår kväll med övning och provning av konfirmandkåpor. Men - precis som ofta när det är flera konfirmander bördiga från norra Norrbotten - en ville vara klädd i samisk kolt. Min prästerlige medhjälpare Mats som varit kyrkoherde i Gällivare berättade att där var det nästan årligen någon som bar kolt. Jag har hittills accepterat det även om jag vet symboliken med de vita kåporna.*
Alltid en glädje få ha en kristen konfirmandgrupp. Men det är lite ovant för en präst som mest haft "vanliga" konfirmander där knappt någon (numera - lite annorlunda var det i Nederluleå på 80-talet) överhuvudtaget gått i en gudstjänst före konfirmandtiden och där kunskapen i kristendom inskränker sig till det skolan lär och där knappast någon kan Fader vår och absolut ingen kan något av trosbekännelsen. Vad ska man då prata om i en grupp där alla redan från lästidens början (hjälpligt) stämmer in i trosbekännelsen?
Men det finns alltid mer att lära och erfara. Därför påminde jag konfirmanderna idag om orden i episteltexten Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er.
Utifrån GT-texten om Abrahams vädjan för Sodom så talade jag om ansvaret och sa att om bara 10 rättfärdiga funnits så hade staden skonats. På samma sätt i vår tid? Det faktum att det finns rättfärdighet (= heligt liv och tydligt bekänd tro) hos åtminstone en liten del av befolkningen kan innebära skydd och välsignelse för samhälle och folk. Viktigt bära tron alltså.
Till det knöt jag allvaret i Jesu slutord i evangeliet där han undrar om han ska finna tro på jorden när han kommer åter. Vi vet att kristendomen på alla plan stadigt förlorar mark i vårt land och hela västvärlden.** Viktig kallelse och uppgift alltså för både konfirmander och vuxna att frimodigt bekänna sin tro och se till att kristendomen förblir i vårt land. Jag tror t o m att jag gav en liten uppmaning till alla kristna att synligt bära t ex ett kors när dom går på stan. Det enda religiösa som vanligt folk numera möter är muslimska kvinnors sjalar. Men när ser människor något tecken på kristendom (om dom inte ser en präst med prästkrage, tillägger jag nu? Och det är ganska sällsynt det också tvingas jag erkänna.)
Sammanlagt en fin upplevelse även om ingen församling fick vara med utöver föräldrar.
* de vita konfirmanddräkterna liksom dopdräkten - OBS! inte dop-"klänningen" - och prästens vita alba är en predikan om Kristi rättfärdighet som vi får del av genom dopet och tron.
Ändå bör man veta att det faktiska skälet till konfirmandkåporna vare sig är fromt eller andligt utan beror på 70-talets totala klädkris bland ungdomar. Det fanns en tid när ungdomar (i vart fall pojkar) överhuvudtaget inte ägde några fina kläder utan bara gick i (nötta) jeans och träskor. Därför infördes kåpor för att föräldrar inte skulle vara tvungna kosta på finkläder som sen skulle hänga oanvända i garderoben tills de var urvuxna.
** Men i andra delar av världen är det stora väckelser: Afrika, Asien (inkl Kina) och Latinamerika.
