Torbjörn Lindahl

Nu börjar den festfattiga delen av kyrkoåret. Mest grön liturgisk färg i ett halvår. Men idag var det ändå  högtidsdag. Vit liturgisk färg. Glädjedag givetvis. Gud är en men samtidigt tre. Jag minns ett ungdomsläger där någon frågade huvudtalaren hur det kan komma sig att 1+1+1=1? Och eftersom densamme talaren var Sune Wiman så blev svaret: gudomlig matematik är multiplikation 1x1x1=1.

 

I predikan idag sa jag bl a annat att treenigheten inte är något som vi människor hittat på för att förklara något  som vi inte förstår utan en evig verklighet i Guds väsen som successivt uppenbarats. Först i skapelsen där de tre personerna i gudomen talar: låt oss göra människor till vår avbild. Sen i 1Mos 18 där Abraham får besök av tre män  som ibland verkar vara bara en.

 

I några av de apostoliska breven finns hälsningar med klar trinitarisk prägel. Jag citerade slutet av 2 Kor och början av 1 Petr.

 

Under första mässan upplevde jag ett ögonblick under mässliturgin att jag var helt borta. Visste inte var i ordningen jag befann mig. Blev tvungen fråga församlingen och fick hjälp av kollegan Mats när jag var på väg läsa intiftelseorden men hade en svag känsla av att jag redan läst dem. Vilket jag hade. Trötthet? Eller brist på koncentration? Jag hade tidigare råkat sjunga fel prefation (pingst) och kanske var det ett ögonblicks tanke på denna fadäs som gjorde att jag brast i uppmärksamhet? Under liturgiövningarna i prästutbildningen fick vi höra (av läraren Gunnar Weman, sedermera biskop och ärkebiskop) att den som säger fel i liturgin befinner sig (mentalt) någon annanstans. Det bör man ej göra.

 

Andra mässan gick utan missöde. Sen for jag tillsammans med f d kollegan Lars-Gunnar och åt lunch.

 

Senare under eftermiddagen hade jag tre saker inbokade. Kanske var det denna mängd händelser samma dag som gjorde mig lite snurrig?, Dop i bönhuset och sen predikan och därefter konfirmation i Örnäskyrkan av en konfirmand som missade gruppkonfirmationen för tre veckor sedan pga av sjukdom i familjen.

 

Dopet  gick bra. Men predikan tilläts jag avstå från då jag nog kände mig lite trött. David fick predika ensam. Och det gick bra. Efter gudstjänsten bjöd konfirmandfamiljen på kaffe och mackor innan vi gick över till kyrkan.

 

Konfirmation och mässa. Fin högtid.