Torbjörn Lindahl

Idag celebrerade jag och predikade både kl 11 och 12. Åtta eller nio deltagare plus personal vid båda mässorna.

 

I beredelsen tog jag fasta på omkvädet i Sv PS 444: Stora gåvor, himmelsk makt Gud i Jesu händer lagt och tillämpade det på avlösningen, förlåtelsen som Jesus delegerat till sina apostlar och lärjungar.

 

Predikan hade (kanske mest i min egen tanke) tre delar

1. Det finns de som vill ge en s k naturlig förklaring till bespisningsundret genom att mena att det var den generositet som de 5000 familjerna visade varandra, efter att deras hjärtan förvandlats av Jesu kärlek, som gjorde att dom vågade vara frikostiga istället för räddhågat bevakande som var själva undret.

 

Som förklaring är det väl snarast bortförklaring, men likväl inte fel som skeende i de kristnas nu. Paulus skriver ju till korintierna att de som fått "allt vad ni behöver...själva kan ge i överflöd...."(episteln).

 

2. Den kristne kan också dra lärdomar för sitt liv ur berättelsen

a) hur Gud kan låta det som är litet och obetydligt (pojkens fisk och bröd) bli stort och överförande bara det får hamna under Jesu välsignelse.

b) det kanske är när nöden är som störst (ingen mat åt de många) som Guds möjligheter särskilt uppenbaras.

 

3. Ingen tvekan att brödundret också pekar mot nattvarden. Johannes sätt att återge Jesu handlande: Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut..." har ju tydliga likheter med nattvardens instiftelseord, som Johannes kanske läst varje söndag i årtionden när han skriver ner sitt evangelium.

 

Då är det värt notera att alla "ätit sig mätta". På samma sätt ger nattvarden - det kroppsliga och synliga evangeliet - en verklig mättnad för den inre människan.

 

I andra mässan kl 12 råkade de tre punkterna komma i bakvänd ordning men det gick nog bra ändå. Och ytterligare en punkt la jag till. Var i ordningen minns jag dock inte riktigt, inte förmår jag heller referera det nu,  men det var något om (det felaktiga i) att vilja göra Jesus till kung.