Torbjörn Lindahl

handlar det om i en bok jag läst som jag såg i ett reklamutskick från Duvans bokhandel i Piteå. En bok av den genre jag ofta berörs av. Där människor som råkat ut för svårigheter likväl så låter sig präglas av Jesu kärlek att de i sin tur förmår komma igenom sina sorger utan att präglas av bitterhet och besvikelse och därmed lyckas förmedla kärleken från Gud till andra.

 

Dianne Collard: Jag valde att förlåta min sons mördare - en sörjande moders väg till förlåtelse. Bornelings förlag 2014.

 

Helt klart utmanande bok. Kanske inte något litterärt storverk, men likväl angelägen. Jag ska inte referera i detalj för att förstöra spänningen för den som vill läsa den, bara återge de viktigaste tankarna. Titeln säger ju allt vad det handlar om. En 23-årig man blir grymt mördad och lämnar sin familj i obeskrivlig sorg.

 

Att som förälder stå inför tanken förlåta någon som gjort ens barn så illa är kanske den svåraste utmaning en människa kan ställas inför. I den situationen hamnade  också författaren. Hennes fråga blev menar och vill Gud verkligen att man ska förlåta i en sådan situation? Och efter en ordentlig brottning med sig själv och bibelns - tydliga! - undervisning blir hennes svar på den frågan ett klart och odiskutabelt ja.

 

Delar av boken blir rena bibelstudiet om förlåtelse. Jag ska inte här citera alla förlåtelse-bibelställen författaren återger. Du får läsa dem själv - och jag uppmanar dig verkligen att göra det - med den allvarliga insikten att Gud faktiskt menar exakt det han säger genom Jesus och apostlarna. Men i korthet: som kristen har du erfarit att Gud har förlåtit dig all din synd, då är det din kallelse, din uppgift, ja, rent av din skyldighet att ge den förlåtelsen vidare till din nästa och särskilt den som gjort dig emot, oavsett hur allvarlig synd som begåtts mot dig.

 

Några bibelställen:

Kol 2:13-14; Kol 3:12-13; Ef 4:32;  Mk 11:25; Mt 6:12, 14-15. Mt 18.

 

Och på samma sätt som du inte på minsta sätt måste förtjäna den förlåtelse du fått av Gud så behöver den som förbrutit sig mot dig inte heller förtjäna din förlåtelse. Du förlåter ändå.

 

Sist väljer jag återge några punkter där författaren uttrycker vad förlåtelse innebär - och kanske tydligare -  vad den inte innebär.

 

(Fritt ur minnet med mina ord och min numrering)

 

1. Förlåtelse är inte detsamma som tillåtelse. Förlåtelsen betyder inte heller "det gjorde ingenting"..

 

2. Man måste inte börja älska den man förlåter. 

 

3. Man kan förlåta på avstånd. Man måste inte träffa den man förlåter.

 

4. Man behöver inte ömsesidigt försonas. Det är en helt annan sak än "ensidig" förlåtelse.

 

5. Att inte förlåta blir i längden värst för den som inte vill förlåta. Att bära på oförlåtsamhet och bitterhet blir i längden en andlig cancer, som bryter ner den icke-förlåtande inifrån.

 

6. Förlåtelse är inte en känsla, det är ett beslut.

 

7. Förlåtelsen innebär inte heller att den skyldige slipper ta konsekvenserna av sitt handlande. Mördaren måste avtjäna sitt straff även om offrets anhöriga förlåtit.

 

Läs - och förlåt!