Torbjörn Lindahl

Helgen börjar som bekant redan vid helgsmål. Och det gjorde den tydligt för mig också. Jag var på gudstjänst i Juoksengi.

 

Redan när jag läste predikoturerna för helgen för att se hur länets församlingar agerar nu när restriktionerna lättat, såg jag att Stefan Aro skulle leda mässa i Juoksengi kyrka. Direkt tänkte jag att det hade varit roligt fara dit. Men kan man ge sig ut på resa 34 mil t o r "bara" för en mässa? Nej, tänkte jag och förberedde mig för att ägna afton och kväll åt fotboll på TV. Men när timmarna framskred började jag alltmer känna en oemotståndlig lust att fara och med minsta möjliga tidsmarginal satte jag mig i bilen.

 

Och det ångrade jag inte. Fin mässa och alltid en glädje möta fader Stefan som på många sätt är en verklig broder både i ämbetet och i tron. Att han även bjöd på kyrkkaffe i sin blå villa gjorde inte saken sämre. Roligt också få samtala med de två av hans barn som var hemma. 

 

Då inställer sig sedan frågan om jag därmed kan anse mig ha uppfyllt min söndagsplikt så jag inte behövde gå på gudstjänst på söndagen? Men nu är jag sedan barnsben van vid att alltid gå på gudstjänst söndagar - och jag går med glädje om det finns en genuin gudstjänst. Alltså gudstjänst igen.

 

Men nu har det blivit sommartid i församlingen så mässan i Hertsökyrkan är kl 18. Alltså kunde söndagen inte få den normala formen gudstjänst först och avslappnad stillhet sedan som man är van vid. Alltså måste man göra något hela dagen i väntan på mässan. Och då for yngre son och jag till kyrkstugan och åt pizza. Alltid trevligt vara där även om renoveringsbehovet blir alltmer tydligt. Vi försökte se vad man bör göra och föreställa oss hur det skulle kunna bli.

 

 Gudstjänst sen i vanliga. kyrkan. Mässan ledd av Bosse men predikan av Johan Marklund. Ytterst trevlig gosse.