En ny chans
fick jag idag.
Prästkollegan söderifrån som jag mötte igår kom förbi mig på förmiddagen och fick då se min lilla lägenhet. Han tänkte sedan fara och hälsa på gemensamma vänner några timmar så jag beslöt hänga med. Så mycket frimodigare gjorde jag det eftersom vännerna inte är kända för brist på kaffebröd.
Kaffe blev det två gånger och därtill mat. Men först mässa som kollegan ledde. Och det var det jag syftade på i rubriken. Samma enkla mässa, men med komplett nattvardsliturgi, som vi tillämpat i Hertsökyrkan i ett halvår. Sjukkommunion enligt Bosses definition för dom som blir andligt sjuka pga mässbrist.
Väl hemma blev kvällens behållning ett längre telefonsamtal med äldsta dottern. Klok 42-åring.
Kommentarer
Postat av: Den gamle kamraten
Kanske frågar jag lite provokativt när jag undrar hur ”sekteristiskt” det är med privatmässor i goda vänners lag jämfört med att rekvirera det från någon av pastoratets präster.
Svar:
Torbjörn Lindahl
Postat av: Kamraten igen
”Man ska inte jämföra själarna med de andra själarna!” Ungefär så sa han som i första delen av Stengrunden fått slag. Jag funderar därför i alla fall. Det fantasilösa Nattvards-stoppet i på en del håll långt över ett år, på andra håll drygt ett halvt, är ju så tokigt att klockor går baklänges. Där håller jag med! Samtidigt skulle ”rekvision” av Mässor sätta sprätt på dödköttet och ta bort etablissemangets inbillning att det de gör är bara bra.
Var bestraffning och/eller avsked?
Svar:
Torbjörn Lindahl
Trackback
