Dubbelhelg
Jag är av den uppfattning att för Gud spelar det ingen roll vad ämbetsbärarna har mellan benen.
Och i regeringskrisen tycker jag att talmannen bör kalla förhandlingsdelegationer från alla riksdagspartier till konklave där det som under ett Påveval är enkel kost och logi och utsläpp först när man har tråcklat ihop en ny regering. 😉
Jag ville inte ge uttryck för att jag tar lätt på kvinnoprästfrågan, tvärtom har jag i alla "underlivsfrågor" kvinnopräster, celibat, homosexualitet och abort kämpat mig fram till preliminära och inte lättköpta ställningstaganden. Den för mig viktigaste frågan är hur man ordnar en bra samexistens med olika uppfattningar inom samma kyrka.
Ordvalet var medvetet något provocerande.
Eftersom det finns mycket att ta ställning till i detta liv finner jag mig i att många ställningstaganden är preliminära och kanske förblir så.
Ämbetsfrågan kan bara förstås i en martyrkontext. Biskopar och präster var först till avrättning. Men när alla manliga "bypräster" i Gammal-Svenskby arkebuserats och kvinnan Alina Buskas (el likn, är tyvärr osäker på namnet) tog över kunde ingen 1) klaga på att männen gick "först till rakning" eller 2) klaga på att en kvinna var beredd att träda till.
F ö har ju äktenskapsdeformen kastat en djup skugga över ämbetsreformen, liksom nu senast könsbegreppshaveriet. Biskop Nygrens ord om gnosticism tycks ju få en plågsamt demonstrerbar innebörd i den svenska kyrkohistorien, även om många (särskilt S) helt tycks sakna förståelse för hur djupt de misskrediterar/komprometterar ämbetsreformen genom sitt sätt att trava på i ullstrumporna (eller bockklövarna).
Om regeringskrisen:
https://www.salaallehanda.com/artikel/insandare-inget-extraval-tack
