Torbjörn Lindahl

Det lär ju heta så numera när man bara berättar vad som hänt sen sist.

 

I tisdags åkte yngre son och jag mot Umeå. Inte rakaste vägen, dels pga felkörning i hemkommunen pga vägarbete vilket gjorde att jag inte fann avfarten och hamnade i grannkommunen innan vi kom in på rätt väg igen. Tur att man kan "vända om". Precis som i det "andliga livet", vilket enligt kristen vän, inte är något annat än det vanliga livet, men med medvetenheten om

att man har Jesus med sig. Sen blev det två avsedda omvägar, en kortare och en längre för att vi ville passera två platser som sonen inte sett.

 

Paus i Skellefteå för inköp av lämplig present till kvällen. Sonen undrade om jag verkligen borde gå på stan, kädd som jag var i min Luleå-hockey-T-shirt. Jag blev inte nedslagen men tyckte mig se några paffa ansiktsuttryck. Några blickar tolkade sonen som ytterst fientliga.

 

Sen var det flera mils vägarbete med hastighetsbegränsning så att vi som pga ovannämnda omvägar vilka redan gjort att vi var sena, nu verkligen blev försenade och missade förrätten vid den middag som var målet för vår resa.

 

Skälet till högtidsmåltiden var att fira yngre brors och svägerskas 35-åriga bröllopsdag tillsammans med deras son m flickvän och tvillingbror med fru. Synnerligen trevlig afton.

 

Natten tillbringade vi på hotell. Svårt somna dels pga värmen och dels pga lite oro i våra magar vilket jag tillslut anade kunde bero på vätskebrist, vilket vi försökte åtgärda.

 

Efter hotellfrukost besök hos tvillingbror med fru, vilken är sjuksköterska som kunde bekräfta att jag sannolikt hade rätt i nattens misstankar. Snabbt ordnades vatten med citron. Jag tror vi hällde i oss nästan en liter var på en kort stund.

 

Efter lunch hemfärd. Men omväg även denna gång. Först besök med mässfirande hos vänner i Vännäs, sedan vägen förbi hembageriet i Rödånäs - ett ställe jag stannat till vid åtskilliga gånger, oftast med MC. När vi sedan klarat den korta sträckan med smala grusvägar och äntligen kommit ut på "stora" vägen mellan Umeå och Burträsk, så tänkte vi "Nu blir det lungt"- asfaltväg.  Men ack vad vi bedrog oss. Efter kort bit blev det vägarbete  igen. Flera mil? Sanningen upprepar sig: ju mer sommarsemester desto mer vägarbete.

 

Efter hamburgare på Max i Skellefteå raka vägen hem utan vare sig omvägar eller vägarbeten.

 

Torsdag och fredag har vi fortsatt renoveringsarbetet på kyrkstugan. Panelen på drygt halva stugan nedtagen med blottande av bottenstochar som är så ruttna och angripna av småkryp att stugan troligen sjunkit åtminstone några centimeter. Spännande fortsättning.