Torbjörn Lindahl

gick jag som min sed är i mässan. Inte en söndag utan besök i Herrens hus - om bara möjlighet ges.

 

Och då ska man betänka att Herrens hus inte måste vara en stor, fin invigd byggnad utan Herrens hus kan vara var som helst kring ett bord där Herrens måltid dukas och (eller) Guds ord läses och förkunnas. Detta var jag med om två gånger på samma dag här i veckan när jag fick fira enkla mässor i två olika hem. Och det var inte ens söndag, men det gick bra ändå. Kanske behöver vi inför framtiden börja vänja oss vid att inte alltid kunna fira gudstjänst i kyrkor och bönhus som vi inte kommer ha råd med utan allt mer får samlas i hem i mindre koinonior (gemenskaper) men likväl fira gedigna gudstjänster med ordentliga predikningar och fullödig liturgi. I många år nu har jag regelbundet, oftast var annan vecka, firat mässa hemma hos en rullstolsburen person, som oftast bjudit in andra vänner, så vi varit en liten gemenskap som vi kallar St Paulus tältmakarens husförsamling. Kanske en övning för framtiden. Vi kan ju inte upphöra fira mässa bara för att kyrkan ev inte kommer ha råd med lokaler. Man ska komma ihåg att för att vara en riktig kyrka krävs bara en grupp människor som tror och bekänner, en präst och vatten för eventuella dop och bröd och vin till altarets sakrament. Thats's it!

 

Men idag är det söndag och en stor glädje att man här i staden fortfarande kan finna en kyrka med en troende ansvarstagande församling och präst(er) som har ambitionen predika Guds ord rent och klart och fira liturgin på fullödigt allmänkyrkligt sätt. Idag var det Bosse och Mats som var präster och jag var på sista mässan kl 12, vilken Mats ledde.

 

Min yngre son var med mig och efter gudstjänsten bjöd vi hem en person på kyrkkaffe. När han senare beredde sig börja gå hem så gick vi med och fick således en nyttig promenad t o r stan.

 

Nu återstår bara att tända grillen och fixa söndagmiddagen.