Torbjörn Lindahl

hade vi i familjen igår. För svärfar, Börje Håkansson. Han dog ju redan i mars men pga Corona mm har själva begravningsgudstjänsten fått skjutas upp. Men nu blev det av, i Töre kyrka. Begravningsgudstänst med urna således eftersom kremering fick ske redan i våras, efter det att jag tillsammans med svägerska och svåger hållit en enkel bisättning på bårhuset i Kalix den 1 april, vilket jag skrev om dagen efter.

 

Begravningsgudstjänsten hölls av komm Mattias Johnselius, som jag lärde känna när jag fick vara hans handledare* under hans pastorsadjunktsår i Örnäsets församling för ca 20 år sedan. Vi skojade om att hans utmärkta sätt att sköta begravningen på måste bero på den goda handledning han fick i början av sin prästtid.**

 

Griftetalet var finurligt tycker jag. Ett genomgående tema var ordet inte. Färd till kyrkogården sen för gravsättning. Efter det att Börjes två äldsta döttrar firat ner urnan i graven, så skottade vi tillsammans igen den och lade buketter och kransar tillrätta. Närvarande var två döttrar, två svärsöner och fem barnbarn till Börje, eller morfar som han alltid kallades i familjen.

 

En värdig och fin stund.

 

Sen blev det middag på restaurang Roadys vid OK. Ett antal minnestelegram som tidigare lämnats antydde att om inte Corona förhindrat vanlig begravningsgudtjänst redan i våras så hade kanske ytterligare några personer infunnit sig. Men man inser ju att om man blir nästan 97 år så är många vänner och bekanta redan borta.

 

Dagen avslutades med te hos kollegan Mats på Kallkällan, då jag återlämnade hans bil som han vänligt lånat åt oss under dagen eftersom alla inte kan rymmas i mitt lilla fordon.

 

De flesta söderifrån kommande reste igår kväll, utom min äldsta dotter som jag skjutsade till flyget idag.

 

 

* när Mattias prästvigts fick han sin första sommar som pastorsadjunkt ha tre olika handledare. När sommar och semestrar sedan var över frågade kh Karin vem han ville handledas av under resten av året. Han valde då, till min glädje, mig. Lustigt i sammanhanget är att en av dem han då valde bort är hans nuvarande chef och kyrkoherde.

 

** även jag lärde ett och annat under handledaråret. Det var Mattias som inspirerade till den ordning som sedan dess gällt i Hertsökyrkan, att prästen i ingångsprocessionen bär in stora gudstjänstbibeln till altaret, att kalken står på ett credensbord (utan kalkkläde) och att bröd och vin finns på ett bord vid ingången och bärs fram under offertoriepsalmen