Torbjörn Lindahl

att följa måste man ha när man börjar städa ur ett hus man på sikt ska sälja. Faktum är att redan innan innan inspirationen till bostadsbyte infunnit sig hade inspirationen fört mig till att börja städa mitt inneförråd, vilket jag under senare år inte använt som klädkammare utan som verkygsförråd och snickarboa. Men då ett sådant utrymme tenderar att även bli platsen för allt möjligt diverse, så var behovet av genomgång av detsamma mycket stort, något som min yngre bror flerfaldigt tjatat om att jag borde ta mig förr.

 

Alltså tog jag itu med det. Städprincipen har varit: gå igenom allt  hylla för hylla och det du finner slänger du bort (med vissa klart definierade undantag). Alltså blev det en ansenlig mängd lådor och kassar som samlades vid altandörren för färd till återvinningen.

- Hur mycket av det jag slänger är sådant jag inte samlat själv utan övertagit av pappa, frågade jag min yngre bror.

- Massor, var hans svar.

 

Helt rätt, säger jag och då var vi ändå tre bröder som delade (lika?) på pappas grejer efter att vi kört åtskilligt till återvinningen.*

 

Så blev det till sist färd med grejerna till återvinningen. Men innan dess inspirerades jag till att börja städa ur mitt uteförråd nu när de tre decimetrarna snö påpassligt smält bort. Mats kom och hjälpte mig köra iväg allt. Två vändor blev det med båda våra bilar. Och väl hemma gav vi oss på garaget också. Två billass. 

 

Sanningen bekräftas: skälet till att man har en massa grejer är att man har plats.  Men nu är det riktigt illa. Nu har jag t o m gett mig på bokhyllan i vardagsrummet och fyllt två kassar med böcker!

 

 

* eftet det att pappa, 15 år tidigare, vid flytt från villa till lägenhet redan slängt "i stort sett allt" och bara sparat "det viktigaste" i det källarförråd han hyrde utöver ordinarie lägenhetsförråd.