Samtalskvällar på Fridsförbundet
har jag nu varit med om två tisdagar i rad.
Förra veckan handlade samtalen bl a om hur man ska organisera gudstjänstlivet nu under coronatid, då bara 50 åt gången får deltaga. Ska man fira flera gudstjänster per helg och dela upp medlemmarna så alla får åtminstone en gudstjänst i veckan? Ska man ha vissa gudstjänster till vilka man särskilt inbjuder församlingens ungdomar? En farhåga var att det möjligen är större risk att ungdomar tappar sin gudstjänstvana än att äldre gör det.
Dagens samtalskväll hade den s k framtidsgruppen (i vilken jag själv ingår) inbjudit till. Framtidsgruppen har haft i uppdrag att utreda möjliga vägar för fridsförbundet om/när det blir svårt/omöjligt leva ett sakramental liv i gemenskap med svenska kyrkans präster* En liknande träff kommer hållas om en vecka.
Ämnen för kvällen var att dels ge en snabb bild av ämbetet i nya testamentet och en ytterst kortfattad genomgång av ämbetet genom historien med särskild betoning på luthersk syn och svenskkyrklig tradition. Denna del fick jag hålla i eftersom tilltänkta mer kunniga teologer söderifrån inte ville komma under gällande coronarestriktioner.
Det andra föredraget hölls av (min ungdomskompis) Lars- Erik Wikberg, Haparanda.** Han berättade bl a om tidigare ämbetsdiskussioner inom den laestadianska väckelsen, bl a när den laestadianska kristendomen skulle etableras i Nordamerika (där "statskyrka" saknades) av invandrare från Norge, Sverige och Finland.
Han vittnade även om hur det fungerar i Haparanda fridsförbund där sakramentsförvaltningen övertagits av lekmän. I praktiken är det (numera) bara han själv som fungerar som ledare av nattvardsgudstjänster.***
Personligen skulle han dock vilja att den församling han tjänar skulle vilja fira nattvard fler än de fyra ggr/år som nu gäller.
Nästa tisdag blir temat dels information om Missionsprovinsen. Då medverkar Nils Töyrä (bördig fr Norrbotten, men som under några år söderut blivit engagerad i Missionsprovinsen som dess rikskassör; Anders Alapää som är Missionsprovinspräst i Korpilombolo; och undertecknad
Dels ska det berättas mer hur den laestadianska "frikyrkan" (Apostolic Lutheran Church) i USA fungerar. Erfarenheter delas av Phillip Tretten och John Niska, båda från USA.
* jag har redan i vintras berättat om de fyra teoretiskt möjliga framtidsvägar som gruppen angett:
1) f n göra ingenting, fortsätta ta emot sakramenten inom kyrkan (så länge det fortfarande går?)
2) i praktiken bli en frikyrka genom att (icke prästvigda) lekmän ansvarar för sakramenten
3) tillsammans med andra fridsförbund i norrbotten bilda en stiftelse som anställer en (svenskkyrklig) präst (vem skulle det kunna vara?) som alla kan ha tillräckligt förtroende för, vilken får sköta sakramentsförvaltningen åt alla fridsförbund. Alla bidrar tillsammans ekonomiskt till prästens lön
4) genom kontakt med Missionsprovinsen nyttja dess präster (och ev så att predikanter i framtiden kan bli prästvigda inom Missionsprovinsen
** även han en av de "drabbade" i den s k laestadiansk ungdomsväckelse på 70-talet
*** man kan väl säga att han har ett litet prästerligt påbrå eftersom läst lite teologi (kom till Uppsala året efter mig men avbröt studierna efter 1 år) och under den tiden hann inköpa en alba som han kan använda
Kommentarer
Postat av: Den gamle kamraten
Exakt vilka kriterier har fridsförbunden för ”sitt” nattvardsliv. Vete? Riktigt vin? Manlig celebrant? Speciell man gillar? Annat?
Svar:
Torbjörn Lindahl
Postat av: Kamraten igen
Om det betyder att vilken ”hanne” som helst ”duger” blir det ju inga problem. Då kan man bara ansluta i kyrkans nattvardsliv i den omfattning man vill eller be någon/några komma om man ”vill vara själv”.
Jag frågar då jag har erfarenheter att ”separatister” i praktiken är mycket snävare än vad de riktigt först annonserar och blir svåra att tillmötesgå. Under uttalade ”korkar” finns alltid fler kapsyler.
Svar:
Torbjörn Lindahl
Postat av: Anonym
Så viktigt med gudstjänstliv för ungdomar. Jag vet en del som är så ensamma, som inte har kristna vänner. Men världen står redo med öppna armat. Om inget gudstjänstliv finns där man åtminstone kan få den gemenskapen med kristna så är det lätt att falla ifrån..
Svar:
Torbjörn Lindahl
Trackback
