jag nyss skrev om. Per Ahlmarks Det öppna såret.
Han skrev om annat också som jag av utrymmesskäl inte bloggade om. Men kan skriva det nu.
Bland annat skrev han om en känd svensk nazistsympatisör, Fredrik Böök, professor och erkänd litteraturkritiker. Så han gav inte bara kängor åt vänster. Alla som försvarat diktaturer fick sin släng av den Ahlmarkska sleven.
Han skrev givetvis om Mellanösternkonflikten också. Han är ju välkänd Israelvän. Under en period även ordförande i samfundet Sverige-Israel. Som den demokratiivrare han är uttrycker han tydlig förvåning över att "vänstern" haft så svårt för Mellanösterns enda demokrati. Nu är ju boken ifråga över 20 år gammal så hur han ser på senare års utveckling framgår inte. Snabb googling säger dock att han varit kritisk mot den israeliska bosättningspolitiken.
En annan intressant frågeställning som på några ställen berörs är om den liberala vänsterrörelsen under tidigare del av 60-talet, - som väl Ahlmark måste anses vara en del av - med inte bara sin nöd för u-länders fattigdom, sin iver för bistånd och u-hjälp, utan också sin revolt mot tidigare (till stor del av kyrkan formade) moraluppfattningar i samhället ska ses som begynnelsen på den senare mer socialistiskt/marxistiskt präglade vänsterrörelsen.
Han refererar debattör som vill se den typen av koppling.. Själv säger Ahlmark däremot klart nej till sådana samband. Skälet: den liberala vänstern sviktade , enligt Ahlmark, aldrig i sin kamp för demokrati i alla lägen. Inget flörtande med Lenin, Maos kulturrevolution eller Fidel Castro. Och eftersom kampen för demokrati i alla lägen och motstånd mot diktatur i alla lägen, för Ahlmark blir den "artikel" * mot vilken allt prövas, så blir klyftan mellan liberaler å ena sidan och marxister (och tyvärr även många mer måttliga socialister) oöverstiglig.
I just denna del kan jag gå med honom. Men jag tänker sedan vidare: visst kan man se ett (i alla fall indirekt) samband mellan begynnande "liberal" och efterföljande "marxistisk" vänstervåg. Som kristen tänker jag - och för här mina tankar långt utöver vad Ahlmark skriver - att om man slänger stora delar av traditionell (kyrkligt påverkad) samhällsmoral - sex, äktenskap, abort (10 Guds bud) över ända, var har man då några verkligt hållbara spärrar mot allsköns dumheter. Och det var väl där någonstans som jag i början av sjuttiotalet började uppleva en konflikt mellan delar av den liberala vänsterns dåvarande engagemang och min kristna tro som gjorde att jag lämnade fpu och satsade på det kyrkliga ungdomsarbetet.
* nästan som för lutheraner med rättfärdigörelseläran
