När jag väl med hjälp av taxi lyckats ta mig dit alltså.
Mässa var ju ursprungligen planerat men på grund av att någon/några bland kyrkans personal på Diakonins hus i centrum drabbats av Corona har domprosten beslutat om viss försiktighet, vari ingår att vi t v avstår offentligt mässfirande.*
- Du får väl hålla en enkel predikogudstjänst, som du skulle kunna ha i bönhuset, så Bosse innan han tog bussen för någon dags bortavaro pga semester.
Sagt och gjort. Funderade t o m på om jag skulle uppträda bara i kavaj och därmed få riktig bönhus/missionshus-känsla. Under mina första prästår i Nederluleå fick jag ju många gånger predika i kavaj (skjorta sommartid) och t o m fira nattvard i missionshusen bara iklädd kaftan, helt utan s k liturgiska kläder.**
Men när det kom till kritan valde jag alba och stola men agerade bara från ambon. I gudstjänsten sjöng vi fem psalmer (inkl kort refräng efter GT-texten), läste alla texter inkl psaltarpsalmen, bad och bekände vår kristna tro. Och så predikade jag förstås.
I predikan tog jag i praktiken dagens tema Trons kraft till ämne. Försökte utreda skillnaden mellan den undergörande tron, den som Paulus menar när han räknar tro som en av nådegåvorna, som kanske fanns hos några av dem som uppräknas i episteltextens senare del, och den frälsande tron vilken jag beskrev som mottagande och förtröstande.
Jag hävdade också att skökan Rahav hade en frälsande tro då hon litade på spejarnas löfte till henne och hennes familj. Så måste vi lita på evangeliets ord. Precis i predikosituationen gavs mig också en annan insikt utifrån spejarnas ord: vi borgar för dig med våra liv. Men du får inte förråda oss. Jesus borgar för oss med sitt liv, men vi får inte förråda (förneka) honom.
Jag nämnde även kort något jag sett i en utläggning av kyrkofadern Johannes Chysostomos. Det handlade om att den som vill bli räddad måste gå till skökans hus eftersom hon förvandlats till profet genom sitt ord "jag vet att Gud gett landet åt er". Jag utlade det även så - lite utöver Chrysostomos kanske - att den som vill bli räddad måste stå sida vid sida med skökan dvs räkna sig som lika stor syndare som henne.
Talade jag då inget om evangelietexten? Jo, det gjorde jag men det man säger om den är ju mer förutsägbart och inte lika roligt på en blogg.
Liten skara - pga av ovädret eller ryktet om utebliven mässa ska jag låta vara osagt, 13-14 räknade jag in.
Efter gudstjänsten blev jag och en annan av deltagarna hembjudna på lunch o kaffe hos en annan av gudstjänstfirarna. Trevlig stund med mycket givande andliga samtal.
* lite over-kill tyckte kanske både Bosse och jag om att stryka mässfirande i Hertsökyrkan - där inget Corona ännu visat sig - pga Corona i ett sammanhang som de flesta bland Hertsökyrkans gudstjänstfirare inte har någon kontakt med. Men jag vill ju inte som tillfällig inhoppare obstruera
** påminner mig om många diskussioner jag under åren haft om ämbetet med laestadianska vänner. När jag talat för tanken att det är angeläget att mässfirande (nattvard) leds av en präst, har jag flera gånger mötts av motargument av typen "Det viktiga är väl inte att den leder nattvard är klädd i särskilda kläder?"
Det har flerfaldigt förvånat mig att kunskapen ofta tycks vara så svag - eller intresset sätta sig in i saken så litet - att man i många fall inte förstår på allvar vad en präst är utan verkar tro att prästämbetet hänger på kläderna, utbildningen eller anställningen i kyrkan.
