Torbjörn Lindahl

Vi hade samtalskväll kring framtidsfrågorna för andra veckan i rad.

 

Först var det två av medlemmarna, båda uppvuxna i USA, som presenterade den laestadianska "systerkyrkan" Apostolic Lutheran Church. Med svenska mått mätt är det en "frikyrka", men det är väl alla

samfund över there. Ingen historisk kyrka (statskyrka) finns ju där.

 

För sakramentsförvaltning och kyrkligs handlingar följer man en gudstjänstbok som fastställts. Det finns både predikanter och pastorer. Det är ingen avgörande skillnad i vad dom har rätt att utföra av ordets och sakramentens bruk men en pastor är ett slags kyrkoherde som också har ansvaret för registreringen av t ex dop och vigslar. Pastorer kan (i större församlingar) vara avlönade, eller ha parallellt vanligt arbete. 

- Eller också jobbar han åt en kristen arbetsgivare, som också är församlingsmedlem och som tillåter pastorn använda del av sin arbetstid till pastorssysslan.

 

I princip kan vem som helst förrätta alla sakrament och kyrklig handlingar.* Men det berättades att "vanliga" församlingsmedlemmar brukar uppskatta att pastor leder t ex nattvardsfirande.**

 ----

Andra halvan av kvällen presenterades Missionsprovinsen. Först en redogörelse för den kyrkliga utveckling (läs: tilltagande medveten marginalisering av bibel- och bekännelsetrogna präster, biskopar, väckelsefolk och kyrkfolk) som gett behov av en alternativ, från det politiserade kyrkosystemet fristående kyrklig struktur. Alltså Missionsprvinsen. Efter det en presentation av hur provinsen organisatoriskt är uppbyggd och hur den fungerar.

 

Blev vi visare och klokare av kvällen så någon tydligare framtidsväg kunde skönjas? Det är frågan.

 

Hemskjutsad blev jag av en av vännerna med mycket intressant och angeläget samtal i bilen.

 

 

* för vigselförrättare krävs samhällets förordnande

 

**jag som är en ämbetskramare noterar detta - icke helt utan viss tillfredsställelse - som ett tecken på en (omedveten?) intuitiv känsla som sakta leder i "förkyrkligande" riktning; när man närmar sig det heliga, t  ex i nattvarden som vill man att även nattvardsförrättaren  ska vara i besittning av någon grad av "helighet" (helig betyder ju avskild) och genom något slags ordination/vigning ska var skild från "vilken lekmän som helst".