Allt har sin tid

är väl ett ord ur Predikaren. Eller kanske en anspelning på ett ord därifrån. Från Bibeln, Hebreerbrevet, kommer dock med säkerhet ordet här på jorden har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som skall komma.
 
Anledningen till att dessa ord kommer för mig (varav det senare lästs av mig på många begravningar) är att jag äntligen bestämt mig för att köpa en lägenhet och sälja radhuset. Länge har jag känt allt mindre ork och lust till det som ska vara ett eget hus fördelar; tomten, rabatter, odlingar mm. Och särskilt eftet den ork-förlust som drabbat mig efter fjolårets stroke.
 
Men eftersom komma till skott är en av mina absolut svagaste sidor så blir det ofta inte mer än förstrött kollande på Hemnet då och då. Jag har väl oftast tittat på treor, tänkt att jag behöver det. Men då jag absolut vill ha bottenvåning eller hiss (Jag tänker inte bli helt instängd om en allvarligare stroke placerar mig i rullstol) så försvinner ju åtskilliga lägenheter i lite billigare prisklass. Och måste jag som ensamstående verkligen ha en trea? Hur mycket extra dammsugning blir det då inte behov av?
 
Alltså började jag låta mina ögon svepa även över tvåor.
Och se, förra helgen föll min blick på en marklägenhet på Kallkällan. Snabb intresseanmälan och måndag förmiddag ringde mäklaren och vi bokade enskild visning i Tisdags. Till densamma tog jag med gamle vännen och kollegan Mats som råkar bo i grannhuset.
 
Jag blev nöjd med vad jag såg och Mats gav sitt godkännande. På onsdag ringde mäklaren och vi gjorde upp att han skulle besöka mig torsd fm (redan på visningen hade jag sagt att ska jag köpa lägenheten så får du sälja mitt radhus, vilket han redan då lovade). Och efter att han på torsd fm gjort en preliminär värdering av mitt hus utifrån tidigare husförsäljningar i området och med hänsyn till det faktum att jag har det i särklass bästa läget i kvarteret, gav jag ett bud som mäklaren trodde skulle räcka, och på eftermiddagen ringde han och sa att budet accepterats. Koll med banken i fredags att jag kan få ett lån för den korta tid jag står med två bostäder och idag kl 12 skrev vi kontrakt på lägenheten. Från 0-1 lägenhet på 8 dagar. Där ser man vad som kan hända när man handlar på inspiration, något som min gamle kamrat sorgfälligt noterar.
 
Enda smolket i glädjebägaren var att ev tvingas säga upp min hyresgäst (student) mitt i vårterminen eftersom jag sagt att han får bo våren ut. Men när jag försiktigt förde saken på tal så sa han: jag har fått en egen lägenhet i andra hand, flyttar i januari eller februari.
 
Känns nästan som att nån lägger saker på plats.
 
Så är det nu någon som vill köpa ett fint litet radhus med Porsösundets absolut bäste läge, så säg till. Huset är fullt beboeligt utan avgörande akuta renoveringsbehov. Det enda som återstår (när jag fixat lite grejer innan jag lämnar det ifrån mig) är lite utvändig målning efter byte av takplåt och alla fönster.
 

Kommentarer
Postat av: Andreas Holmberg

Grattis! Det enda är väl att det nu blir svårare att efter corona erbjuda mässor i hemmet (husförsamlingen)? Men om du och Mats bor på Kallkällan kan ni väl be om lov att få dra igång Kallkällans småkyrka i nån kallkällare igen och turas om att leda tideböner och mässor där? Vad vet man - ni kanske får sällskap? Hur som helst är vi alla uppsagda till flyttning, något som Birger Sjöberg (som inte blev mer än 44 år) påminner oss om i dikten "Detta hus jag lämna skall" (du slipper väl nu iaf bli buren ut ur det!): http://diktarna.blogspot.com/search/label/Detta%20hus%20jag%20l%C3%A4mna%20skall

2020-10-26 @ 20:57:08
URL: http://efsidag.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0