Och inte bara för att det varit en solig sommardag med värme och jag kunde cykla fram och tillbaka dit jag skulle. Nej, än mer, glädje för att det nu var första offentliga mässan, sedan före påsk i den gudstjänstgemenskap där jag regelbundet deltar.
Nånstans knappt 40 var vi väl. * Om jag såg rätt var bara en knapp tredjedel pensionärer. Fler barn än vanligt, ändå saknades några barn som nästan alltid är där.** Det får mig tänka på tiden när jag blev distriktspräst för tjugo år sedan. Då var de allra flesta deltagarna äldre än jag. Jag minns att jag då tänkte: "när jag går i pension kommer de flesta av dessa att vara döda eller senila så då kan jag konvertera*** utan att vara en herde som sviker hjorden."
Men så fick jag under mina år som ansvarig präst erfara hur det hela tiden tillkom nya (yngra) gudstjänstdeltagare. Alltså gick det inte vänta ut den dag då det var läge kliva av sitt uppdrag, den dagen kom aldrig. Så nu är vi där vi är. Och roligare och mer välsignat för varje år som går. När jag under mässan hörde församlingens sång i de partier som man ofta i svenska kyrkan läser eller i praktiken låter prästen själv säga - din död förkunnar vi...och trefaldigt Amen efter nattvardsbönen - Då tyckte jag det lät som starkt som dånet av en vattuflod.
Jag fick koncelebrera och hjälpa Bosse med distributionen. Roligt också att möta vänner och trossyskon som jag inte sett på ett tag. Efter gudstjänsten ombads vi omedelbart gå ut på torget där vi lättare kunde samtala under iakttagande av social distansering i solskenet.
Pingstdagen är snart över, men inte Pingsthelgen. I morgon är det Annandag Pingst. och det är i Kyrkans år en helgdag, oavsett vad staten tycker om behovet av att vi jobbar och bidrar till bruttonationalprodukten.
I Hertsökyrkan märks helgdagen genom att det firas gudstjänst kl 18. Bosse leder mässan och undertecknad predikar.
* om nu inte kyrkvärd Christer sin vana trogen flikar in att vi var ännu fler
** inget emot pensionärer, men barn och unga ger extra glädje i gudstjänsten då de ger hopp för framtiden
*** till ortodoxa kyrkan, tänkte jag väl oftare på den tiden, så kära läsare med skräck för "katolismen" kan plocka ner hjärtat från halsgropen.
