Seniliteten tilltar sakta
Jag började panik-leta genom huset efter min telefon för jag skulle kolla upp något på nätet för att kunna meddela den jag just då pratade med i telefon.
Jag är äldre än du...
På tal om bröstfickan.
Jag var för trött att åka hem från Göteborg efter hjärtundersökning i början av året 2013. När jag kom till hotellrummet lade jag mig för att vila en stund. På kvällen fann jag att ett av glasen i mina glasögon var borta. Jag letade igenom rummet, sökte i sängen och under madrassen, bland kläderna, men utan resultat. Jag var trött och lite ledsen. Jag gav upp sökandet, besviken.
På morgonen bad jag min morgonbön. Innan jag slutade påminde HERREN mig om vad han lovat i Matt 21:22 ”Allt vad ni ber om i er bön skall ni få, när ni tror." Så jag bad: Herre, låt mig finna glaset. Jag skulle bli så glad då. I samma stund kom jag på att jag hade en bröstficka på skjortan. Där låg glaset! Jag blev så glad och jag tackade HERREN. Samtidigt förnam jag påtagligt Jesu närvaro i rummet. Han satt på sängkanten vid min högra sida. Det var så verkligt. Och så stilla och heligt.
Hur hade glaset hamnat i bröstfickan? Troligen hade jag inte tagit av mig glasögonen förrän jag lagt mig för att vila en stund och när jag tog av dem föll det ena glaset ned i bröstfickan.
