Torbjörn Lindahl

Kulturblogg för personliga åsikter och skämtsamma allvarligheter.

Information och irritation

är vad min gamle kamrat, i en bloggkommentar här förleden, tyckte kunde duga som anledning för mig producera något på min blogg. Inspiration - min normala drivkraft - var enligt hans mening onödigt.

 

Till verket.

 

1. Information

I går sammanträdde svenska kyrkans 

Överklagandenämnd. Enligt uppgift jag tagit del av skulle ett av ärendena vara överklagandet av Luleå domkapitels beslut i december att frånta en EFS-präst i stiftet hennes rätt att utöva prästämbetet inom svenska kyrkan. Om jag blivit rätt informerad kommer nämndens beslut bli offentligt i början av vecka 21.

 

2. Irritation

Om nämndens beslut - vilket inte kan överklagas - blir att fastställa domkapitlets beslut från december - då kommer det att väcka mycket stor irritation* hos mig. Enligt min ringa mening finns ingen annan möjlighet än att Överklagandenämnden upphäver beslutet. Åtminstone vad påföljden beträffar.** 

 

---

 

* så stor irritation att det finns en beaktansvärd chans att jag sliter bort den efteråt påklistrade Svenska kyrkan-loggan från min vita (läs: normalt smutsgråa) tjänstejacka; en sådan som jag tillsammans med arbetskamrater fick för många år sedan, och istället låter originalloggan SSAB synas istället. (Info: en SSAB-anställd kyrkvärd fick överta ett restparti och lät församlingen få dem.)

 

** Vad tidigare biskopen Hans uttryckte om saken när vi i vintras tog en kaffe på Friends det får kära läsarna själva utröna.

 

 

Vecka 21. Har pratat m personen innan hon for ner på förhandling. Hoppas verkligen att beslutet upphävs. Verkligen.

Väl skrivet. Vill bara erinra om Håkan Sunnlidens synpunkt att vi i det här fallet inte bör tala om personen i fråga som "Efs-präst". För hur det än är, tjänst inom Efs eller inte, så gäller frågan en präst i Svenska kyrkan och en av biskop och domkapitlet kungjord avkragning, helt utan hänsyn till Efs vara eller icke vara (Efs som ju i strid mot avtalet inte ens konsulterades). Sakligt sett är det ju sant att det är en "Efs-präst", liksom att det är fråga om en "kvinnlig präst". Men just i detta ärende och denna fråga bör hon nog helt enkelt omtalas som "en präst i Lule stift", och jag gillar att även ni "högkyrkliga" verkar bedöma ärendet och dess behandling strikt kollegialt utifrån det förhållandet. Det bekymmersamma för sammanhållningen i stiftet och relationen mellan Svenska kyrkan och Efs är ju att hur ärendet än avlöper kommer förtroendet för biskop och domkapitel (inkl domprost) att påverkats allvarligt. Helt obegripligt att en fd "Efs-präst" som Åsa Nyström inte klarade av att leva upp till en av samarbetsavtalets självklaraste klausuler (ungefär som hela Svenska kyrkan - läs: de politiska partierna - inte klarade av att leva upp till Borgåavtalets konsultationsförpliktelser i fråga om äktenskapsomgörningen).

En Svenskkyrklig präst har det Svenskkyrkliga prästämbetet. ingen skillnad. Dock finns skillnader i behörigheter till olika tjänster och att vara präst inom EFS ger inte behörigheter till alla tjänster inom Svenska kyrkans anställningsorganisation. Vad jag fattat är personen en sådan som ännu inte kompletterat sig till behörighet för tjänster i kyrkan, än så länge bara i EFS. Därför men endast därför är beteckningen rimlig.
Men jag kan ha fel.

Juridiken också är densamma, sen ser ju alla människan i detta, som man inte vill ska behandlas illa på detta sätt.

Utifrån vad som framkommit i ärendet tycker jag att domkapitlet haft osedvanligt lite som stödjer dess beslut.