Ännu ett citat
Min namne lyckas visst bortse från att varken under 299-talets eller 1900-talets värsta kristendomsförföljelser, pest eller världskrig var sociala medier så fantastiskt utvecklade som nu under 2000-talet (inkl denna blogg). Fanns det under medeltidens pester ett hål i kyrkväggen varigenom man kunde betrakta det utställda sakramentet utan att föra smitta vidare (enligt en fil dr) måste väl en utsändning eller liknande smälla lika högt. Inte ens ur lågkyrklig synvinkel kan en inspelad predikogudstjänst ersätta den fysiska gudstjänstgemenskapen och framför allt inte Kristi sakramentala närvaro, men nog blir det som sagt en konstig jämförelse att helt bortse från de ENORMA möjligheter att sprida "predikan och Guds ord" till varje vrå, jag kan nu t o m lyssna till både påven och Ljudbibeln ute i en koja i skogen. Som sagt och som Gunvor Vennberg påpekat: vi kan och behöver även mötas kropp vid kropp och nu bokstavligen kanske "två eller tre i Jesu namn", med en tillkallad präst i en liten husförsamling (din tanke i påskas var god), och så tror jag även sker långt mer än diverse predikoturer ger vid handen. Men visst får vi se upp nu i balansgången mellan rädsla och dumdristighet. Vi ska inte fresta Herren genom att utmana goda och välbetänkta myndighetsföreskrifter - men heller inte förlora tron, hoppet och kärleken. Stora läger och samlingar bör t ex ställas in i sommar - men folkhälsomyndigheten uppmuntrar ju rent av till många små gudstjänster och smärre barnläger med barn från samma bygd (som ändå möts i skolan). Vi ska vara kloka som ormar och menlösa som duvor - även i coronatider.
Nu har jag läst hela ledaren och finner den viktig Det bör dock fortsatt påpekas att även den som finner gudstjänsten viktig, ja, nödvändig, i vissa nödfallssituationer (liksom påven) måste söka nödlösninga.
I och för sig kul med kopierad text från andra men jag tycker att du åxå skall författa själv.
Vaddå inspiration?
Alldeles för höga krav!
Information och möjligen irritation räcker.
Glöm inte transpirationen!
Den gode advokat Stenkar Karlgren är tyvärr både lite sent ute och fel ute. I Stockholms katolska stift har mässor hela tiden firats dagligen, dock att de inte har varit offentligt utlysta så att alla kan gå, och när tidningen kom ut har det återigen varit utlysta mässor bara det går att sitta glest och antalet är under 50.
Kanske är en skillnad mot Missionsprovinsens sammanhang att som regel är de katolska mässorna väldigt välbesökta och i synnerhet i förhållande till de inte så stora kyrkorna. Likadant är det väl ett okänt begrepp med andlig kommunion i det gammalkyrkliga sammanhanget. Man får se det ett offer i sig att många inte har kunnat vara i kyrkan och ta emot kommunionen, men mässplikten har då kunnat uppfyllas genom bön och andlig kommunion i hemmet och kanske genom att se mässan via livesändning. Det gäller ju för övrigt många som kanske har 25 mil till kyrkan och inte kan gå i mässan så ofta.
Sen måste det alltid finnas ett strikt förbud enligt lagen? Det finns ju saker som är lagligt enligt Svea rikes lag men som är strängt förbjudet enligt Guds lag. Det är väl bra att vi kan göra det som är bäst utan att någon står lagboken i huvudet på oss.
