Torbjörn Lindahl

Och Bosse kom tydligen ihåg det och firade inte Midfastosöndagen. Lite osis kanske för honom eftersom Midfastosöndagen denna årgång hade som evangelietext det avsnitt ur Joh 6 som allra tydligast ger möjlighet tala om nattvarden, äta och dricka Människosonens kött och blod. Det hade han säkert gillat. Det var jag också helt inriktad på att få höra. Först under ingångspsalmen insåg jag vilken dag det var. Ingen ide skylla glömska på stroken, ej heller på att jag numera saknar Verbums fickalmanacka där man ser söndagens namn varje vecka; redan en gång på 80-talet glömde jag bort bebådelsedagen och firade femte i fastan. (F ö hann Bosse och jag komma överens om att jag predikar nästa söndag och det är just femte söndagen i fastan.) Kanske borde vi göra allvar av det som Bosse och jag redan för flera år sedan talat om: att återgå till gammal ordning, att fira rätt fastesöndagar varje vecka och bebådelsedagen på rätt datum 25 mars, oavsett veckodag (alternativt närmaste lördag kväll).

 

Färre än vanligt var vi idag trots två besökare från Boden. Var det Covid 19 som höll folk hemma. Inget kyrkkaffe. Om det uteblivna kyrkkaffet minskar ev smittspridning när folk ändå står en lång stund och samtalar på kyrktorget kan ju ifrågasättas.

 

Vi var ett gäng om fyra som sen tog bussen gemensamt och valde stödja en av de coronahotade näringarna genom att gå ut och käka tillsammans.

 

En stunds vila sen hos äldste sonen på Lövskatan (han var en av oss fyra) sen gick vi tillsammans till Fridsförbundet. Erling predikade. Bland besökarna där var både Åsa Nyström och Charlott Rehnman. Efteråt hade en grupp ur styrelsen, delar av predikantkollegiet och några andra ansvariga ett samtal med dem. Mest för att presentera fridsförbundets verksamhet. Inga djupare diskussioner. Och därmed inte heller några allvarliga konfrontationer.

 

Försättning följer?