Torbjörn Lindahl

Över en helt vanlig världslig sak.

 

Idag fick jag jag äntligen beskedet att jag får börja köra bil igen efter stroken i september. När jag skrevs ut från sjukhuset 2 okt var budet: ingen bilkörning under tre månader. Och sen en slutlig läkarbedömning innan det skulle bli dags trampa på pedalen igen. Men så snabbt gick det inte. Att både arbetsterapeut och strokeläkare var för sig "godkände" mig i januari hjälpte inte. Först måste resultatet av två EEG tas med.  Och dom visade (lite osäkert?) möjliga epileptiska reaktioner i hjärnan. Alltså blev det väntan på tid hos neurolog. Och den väntan sades först bli ca 4 månader (från slutet av januari). Men när jag ringde för att erbjuda mig ta ev avbokad tid som kunde komma med kort varsel så var svaret "men du står ju på prio...får se om jag l hittar någon tid åt dig... jo här, 24 mars". Alltså två månader kortare väntan än först förutspått. Men inte nog med det. Igår ringde det från neurologen med undran om jag kunde komma "i morgon kl 13". Alltså idag.

 

Sagt och gjort. Trevlig läkare som läste högt ur min journal och diskuterade med mig om mina minnen av sakernas tillstånd. Och lite om hur jag upplevt det hela under drygt fem månader efter hemkomsten i början av oktober; inget som pekar mot något epileptiskt. Sen lite undersökning av balans, känsel och rörlighet (med mina lekmannaögon: i stort sett detsamma som strokeläkaren gjorde i januari.

 

Slutsats: inga tecken på något epileptiskt. Tuta och kör!

 

Och det har jag gjort. Kört men inte tutat. Till OK först för att kolla däckstrycken (bilen har ju i stort sett stått drygt  5 månader). In till stan sen och sen hem igen. Roligt känna att förmågan finns kvar.

 

Nu blir frågan vart man ska köra. Om man vill ut på landsvägen ligger väl dotter med familj i Boden, svärfar i Töre och den gamle kamraten i Älvsbyn närmast till. Jag borde väl prioritera en gammal* man men frågan är om dom har några besöksbegränsningar pga Corona på Hemgården i Töre.

 

 

* OBS! att detta syftar på svärfar (snart 97).  När det gäller den gamle kamraten så är det kamratskapen som är gammal, inte personen. Han är ännu en helt ung man.