Torbjörn Lindahl

Är en organisation man känner till. Nu fick jag ett tjockt kuvert från detsamma företaget med frågor om vad jag känner till eller äger, eller ägnar mig åt eller tar del av.

 

Allt från olika affärer, bensinkedjor, tv-kanaler, mobiler, operatörer, bredbands- och el-levarantörer, dagstidningar, öl- och spritsorter, hur ofta jag köper vin dyrare än 150:-/flaska, hur mycket jag ser på TV - SvT resp reklamkanaler - hör på olika radiokanaler, fritidsaktiviteter av alla tänkbara slag, semestermål inrikes och utrikes, vilken bank jag är kund i mm, osv i det oändliga.

 

Och oftast vad som varit aktuellt under senaste 12 månaderna.

 

För mig blev det sida upp och sida ner med nej, känner ej till eller aldrig.

 

Men jag fick ju i alla fall erkänna att jag tankat bilen och handlat mat och apoteksvaror sista året.

 

Flera gånger under ifyllandet (tog åtskilliga timmar) så tänkte jag "jag hör inte hemma i denna (moderna) värld".

 

Kanske ett tecken att två påståenden jag med glädje kunde kunde kryssa ett ja på var går regelbundet i kyrkan och min religiösa tro betyder mycket för mig.

 

Medborgare i himmelen?

 

Hoppas man kommer ihåg vad som är det riktigt viktiga i livet så man handlar med ryggmärgen om glömskan börjar tillta. Ytterligare en påminnelse om min annalkande senilitet lämnades mig (nämligen) idag... Mitt på dagen fann jag inte husnyckeln när jag skulle ut i ett ärende. Då jag trots en stunds letande inte fann den fick jag ta reservnyckel och fortsätta leta under eftermiddagen. Först efter kl 21 fann jag den. I en soppåse i uteförrådet (!) dit jag gått för att göra något sent igår kväll (tur att jag lyckades påminna mig det!) och då samtidigt passat på slänga lite skräp jag hade i fickan och tydligen inte uppfattat att husnyckeln följde med.

 

Tur att jag vet vem som har "nycklarna till döden och dödsriket" (Upp 1:18) och att han gett himmelrikets nycklar  till sin kyrka på jorden