Torbjörn Lindahl

Men idag hade jag först tänkt gå i Örnäsets kyrka, där kollegan Mats skulle avtackas inför sin pension. Men strax innan jag skulle sätta mig i bilen fick jag bud om att avtackningen inställts. Alltså styrde jag mot den kyrka där jag oftast hamnar.*

 

Aningen färre än senaste söndagar, så Bosse klarade sig utan hjälp. Däremot undrade han om jag ville göra någon större insats kommande helg. Jag siktar på att vara liturg nästa söndag- om krafterna står mig bi.

- Säg annars bara till mig senast fem minuter före, sa han. 

 

Predikan idag huvudsakligen över GT- texten om syndafloden. Efter gudstjänsten nämnde Bosse en intressant sak, att i viss judisk översättning står det inte att Herren utplånade allt levande (som det står i vår gällande övetsättning) utan bara att floden gjorde det (skillnaden är visst väldigt liten i hebreisk text - vilket jag dock inte kan något om!) Även Folkbibeln 2015 som jag använder privat är utan ordet Herren i v 23 i 1 Mos 7. Det synes som Jesus är inne på samma spår när han i tal om yttersta tiden (Mt 24 resp Lk 17) jämför med Noas tid och säger att floden "ryckte bort/gjorde slut på dem alla".

 

Fundera över vad det gör för skillnad om det gör någon skillnad.**

 

Men en stund efter hemkomst gjorde sig vardagens glömska påmind. Jag hittade inte min mobil. Efter min stroke har jag som vana att alltid ta med den oavsett om jag ska till fikabordet på altanen, uteförrådet, badrummet, arbetsrummet eller köket. Det blev alltså att leta på alla upptänkliga ställen där jag rimligen läger den ifrån mig + sådana ställen där jag normalt inte lägger den såsom kyl, frys, komposthink, soppåse mm. Ingenstans! Och även dubbelkoll i bilen. Som vanligt ingen ide gå till grannen och be dem ringa eftersom jag glömt slå på ljudet efter gudstjänten*** Till sist såg jag mig ingen annan råd än att åka tillbaka mot kyrkan. Jag visste att jag tittat i mobilens almanacka på gården utanför kyrkan efter gudstjänsten då jag diskuterade sommarens gudstjänstplanering med en av kyrkvärdarna. Kanske hade jag hållit den i handen och av någon anledning lagt den på biltaket**** eller annars bara tappat den. Om någon skulle funnit den så hade jag fått sitta och vänta tills en vänlig själ dykt upp med den. För att ringa min mobil och berätta att min mobil upphittats är ju tveksamt...

 

Men just när jag kört några kilometer slog det mig jag har ju läst ett sms och skickat ett svar sedan jag kom hem. Alltså tvärvändning vid Björkskatarondellen. Och väl hemma såg jag den efter en stund på fönsterbänken intill ett av vardagsrummets fönster (där jag normalt aldrig lägger den) där jag befunnit mig en kort stund för att lägga TV-antennsladden i bättre läge efter viss ommöblering igår.

 

Borde jag ha mobilen i ett snöre om halsen? Problemet är att min nuvarande mobil (efter vad jag kan se) saknar fäste för dylikt.

 

 

* vilken min gamle kamrat - enligt just nu senaste inlägg på hans blogg - tycker att jag tjatar för mycket om

 

** nu när jag för in något som mycket väl skulle kunna vara ett exegetiskt problem måste väl min gamle kamrat vara nöjd

 

*** en ganska vanlig glömska, så ni alla som ringer utan att få svar: smsa och fråga om jag har ljudet påslaget

 

**** för några dagar sedan lade jag faktiskt mobil och börs på biltaket när jag skulle ta något från baksätet, men det upptäcktes av en förbipasserande och jag var då inte långt från bilen!