Gudstjänstfirare

skämtade jag lite om i gårdagsbloggens not när jag citerade kollegan och vännen Bosse. Sen blev min gamle kamrats kommentar en tydlig påminnelse om att bloggar kan uppfattas på ett annat sätt än avsett. Det är problemet med skriven text, man ser ju varken kroppsspråk eller minspel eller hör tonfall eller stilla skratt hos avsändaren.
 
Men även om jag garanterar att i Hertsökyrkan kommer man inte att med några konstiga trick försöka kringgå samhällsmyndigheters rekommendationer så vill jag ändå ge en kommentar till Bosses ord.
 
När han sa att (de regelbundna) gudstjänstdeltagarna inte ska betraktas som gäster eller besökare utan som del i den grupp som "gör" gudstjänsten så är det korrekt. Gudstjänstdeltagarna är de som firar gudstjänsten. Det är inte så att det är präst/kantor/kyrkvärdar (ev m. fl. "aktiva") som producerar gudstjänst. Nej det är framför allt de deltagande själva som är gudstjänstens subjekt. Därför är det så som vår liturgilärare i prästutbildningen* lärde oss: man ska som präst aldrig hälsa gudstjänstdeltagarna välkomna till gudstjänsten.** För då reducerar man dem till publik. Men dom är deltagare. Genom sina bekännelser, böner och aktiva agerande i liturgin i övrigt.***
 
 
* Gunnar Weman, senare biskop i Luleå och ännu senare ärkebiskop
 
** det tror jag mig ha följt hela min prästtid
 
*** nu är det väl bara att också att konstatera att i vår - av pietistisk och väckelsekristen tradition präglade - kyrka, där predikan av många kommit att betraktas som gudstjänstens (enda riktigt viktiga) bärande moment (och all övrig liturgi som mer eller mindre nödvändig utsmyckning) där fostras ju gudstjänstdeltagarna att huvudsakligen bli åhörare, i praktiken "publik".
 
Det är sannolikt därför som så många idag har svårt att förstå att fira gudstjänst  är något mer och annorlunda än att gå till ett möte eller gå för att höra den eller den talaren.
 
2020-06-09 @ 00:32:00 Kyrkligt Permalink

Kommentarer
Postat av: Den gamle kamraten

Jag säger inte heller ”välkommen” och gillar inte att ”välkomnas” i den kyrka jag oftast kor- eller bänkbefinner mig i. Vore som att frun säger välkommen när jag varit och handlat.
Dock: När det i kyrkan funnits 25-30 Nederluleåkonfirmander som har en lägerhelg på folkhögskolan brukar jag hälsa sådana ”utsocknes” välkomna att fira gudstjänst tillsammans med oss i Älvsbyn.

Svar: Att välkomna sådana som är uppenbara gäster- från annan ort tex må vara en sak. Men när man t ex välkomnar församlingens egen kyrkokör, eller låter en kyrkvärd pålysa innan gudstjänsten enlig en färdig mall där kyrkvärd söndag efter söndsg inleder med "välkomna till xx-kyrkan", trots att de flesta som finns i lokalen gått i densamma kyrkan i åratal.....
- Jag vet vilken kyrka jag är i, som en van gudstjänstbesökare sade en gång om en av stadens kyrkor.
Torbjörn Lindahl

2020-06-09 @ 16:41:28
Postat av: Anonym

Jag brukar säga "välkommen hem" till familjemedlemmar som varit på jobb eller i skola.
Vad gäller välkomnande till gudstjänst har ni i Wemans efterföljd helt rätt i sak, men de som inte känner till resonemanget brukar anmärka. Det kan lösas genom att någon säger "Vi får välkomna varandra...".

2020-06-10 @ 22:37:14
Postat av: Jonas M

När kyrrkolokalerna också möbleras med vanliga stolar utan knäfall visar man att man redan fallit åskådardiket. Detta är tydligast inom frikyrkorna men även moderna lokalet i Svenska kyrkan.

Om man har en släkting eller vän som man träffar väldigt ofta, minst varje vecka, inte säger man särskilt välkommen varje gång man får besök. Men om det t ex kommer en busslast från en annan församling så får de en särskild hälsning.

2020-06-14 @ 12:55:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0