Torbjörn Lindahl

blev det alltså tre gudstjänster inom ett drygt dygn. Typiskt. Som jag sagt förrut: det är sen man blivit pensionär som man får vara präst på allvar 🙂

 

Lördag kväll var vi 34 personer samlade till gudstjänst med två predikningar i Båtskärsnäs kyrka. Vid högmässan idag var vi 25. Inte illa för att vara i en kyrka som i princip är nedlagd. Fast den står ju fortfarande kvar. Det var en riktigt fin liten kyrka. Skulle det tas ett liknande initiativ ett kommande år skulle jag gärna vara med igen.

 

Väl hemkommen efter högmässa med tilltugg, och lite eftersnack (och sen mera tilltugg) i goda vänners stuga, blev det nästan direkt vidare färd till Hertsökyrkan för högmässa. Där var vi 29.

 I predikan gav jag tre* punkter om betydelsen av förklaringsdagens händelser.

 

1. Den visar vem Jesus innerst inne är. Guds Son. Något han varit hela sitt jordeliv, inte blivit vid något särskilt tillfälle. Under större delen av sitt jordeliv döljer Jesus sin gudomliga härlighet. Men stundvis låter han den ses eller åtminstone anas:

- i sin undervisning "med makt och myndighet"

- genom sina under

- i förklaringen.

- i uppståndelsen

 

2. Förklaringen visar vad Jesus gör. Genom att han samtalar med Mose och Elia om sitt uttåg ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem. Dvs hans lidande och död för våra synder och hans uppståndelse till vår rättfärdighet.

 

3. Den visar till sist vad Jesus i fortsättningen ska vara för lärjungarna - ensam. Dvs han ska vara deras ende frälsare. Ingen annan ska fylla en liknande funktion vid hans sida.

 

Men för att lärjungarna  ska komma till den position där Jesus ensam blir allt för dem måste de låta sig utsättas för gudomlig skolning, från den första lärjungakallelsen ändå fram till uppståndelsen, där deras insikter om vem Jesus är måste öka samtidigt som deras egna ambitioner rivs ner.** Ända till dess de kan säga som Tomas: min Herre och min Gud och vara beredda t o m offra livet för Jesus (alla tolv utom Johannes blev ju maryrer).

 

 

* inte helt ovanligt för mig. Min näst äldsta dotter noterade det ofta när hon i yngre dar satt i kyrkbänken med mor och syskon. Hon brukade tydligt hålla upp en...två...tre fingrar och le när hon i predikan hörde sin far "för det första...andra...tredje 🙂

 

** i praktiken lite nådens ordning alltså, men med andra ord