Torbjörn Lindahl

har jag inte. I vart fall inte i måndags kl 14.44 då jag på väg från apoteket på Björx sett att det var gratis drop-in-testning i ett partytält utomhus en bit från entren. Lika bra kolla, tänkte jag, och när jag såg att kön var drygt 10 personer (på säkert avstånd från varandra) så ställde jag mig sist i den. Ca 30 min blev väntetiden, men själva provtagningen gick fort. In med provsticka i näsan och svalget, lämnande av namn och personnr så var allt klart.

Jag såg att provtagande sköterska bytte handskar efter varje patient och minst en gång såg jag henne byta plastrock. Knytning bak som ett förkläde men med armar. Munskydd och visir på både sköterska och medhjälpare.

 

Inte för att jag trodde jag skulle vara smittad. Träffar ju knappt folk och dom jag träffar är oftast på folkhälsomyndighetsavstånd. Några tydliga symptom har jag inte heller haft.

 

Skönt få veta. Jag läste det nyss i min journal på 1177.se

 

Men hur länge kan man känna sig trygg? Har jag träffat någon misstänkt efter måndagen? Hade två persiennmontörer i huset igår, men vi varken handhälsade eller kramades. Mötte också två grannar ur kvarteret som var på promenad och vi höll avstånd under vårt samtal - utomhus!

 

Så om jag oväntat slutar blogga så är skälet just nu knappast Covid 19 och inte MC-olycka heller. Båda icke-sakerna till min äldre svägerskas oförställda glädje. Men vad skulle orsaken då kunna vara. Om jag tvärt slutade blogga alltså? Vore en ny stroke bättre? 

 

Bäst att troget fortsätt blogga så kära läsarna kan vara lugna. Och min gamle kamrat bli nöjd.