Ska biskoparna tala sanningsenligt eller lögnaktigt till fridsförbunden?
Det undrar Dag Sandahl i dagens dagslända som kan läsas på Kyrkligsamling.se*
Dag har fått tillgång till det brev till svenska kyrkans biskopar som på initiativ av predikantmötet i Kuttainen i augusti, avsänts från fridsförbunden i Norrbotten (= den tornedalska grenen av den laestadianska rörelsen). **
Inte helt utan klarsynt humor ger Dag också förslag på vad biskoparna kan svara om dom vill vara sanningsenliga respektive lögnaktiga.
- - - -
Och när nu fridsförbund kommit på tal; igår kväll deltog jag i samtalskväll på Luleå fridsförbund. Förutom en del mer praktiska frågor presenterades även den rapport som fridsförbundets framtidsgrupp arbetat fram under hösten och just avlämnat till styrelsen. Skälet till att detta arbete ansetts angeläget är väl erfarenheten att kyrkan (prästerna) och väckelsen sakta glidit allt längre från varandra, dels pga att alltfler av fridsförbundens medlemmar lämnat svenska kyrkan, (och många deltar väldigt sällan i kyrkans gudstjänster), dels pga att det är alltfärre präster inom kyrkan som man har faktisk gemenskap med och kan känna förtroende för.
Gruppen presenterar fyra olika tänkara scenarier när det gäller de kyrkliga tjänster som fridsförbundet och dess medlemmar hittills fått del av genom svenska kyrkans präster:***
1. Fortsätta samarbetet med svenska kyrkan. På lokalplanet har det hittills fungerat förhållandevis väl. Men hur blir det i framtiden?
2. Bilda en helt fristående församling där predikanter eller andra utsedda lekmän på "frikyrkovis" ansvarar för sakramentsförvaltning och övriga kyrkliga handlingar.
3. Tillsammans med andra fridsförbund i norrbotten (så man skapar tillräcklig ekonomisk stabilitet) bilda en fristående stiftelse som anställer präst, vilken sedan kan (resa runt och) betjäna fridsförbunden.
4. Samarbeta med Missionsprovinsen så man genom dess präster kan få del av sakrament och de övriga kyrkliga handlingar man hittills fått genom kyrkans präster, antingen så att
a) fridsförundet ansluter sig som en församling i Missionsprovinsen
b) en från fridsförbundet i princip fristående missionsprovinsförsamling bildas, vars präst(er) kan betjäna fridsförbundet på istort sätt samma villkor som kyrkans präster hittills gjort.
Givetvis innebär samarbete med Missionsprovinsen att även personer ur väckelsens led på sikt skulle kunna prästvìgas av provinsens biskop.
Efter presentationen blev det samtal i grupper. Dock utan redovisning, så jag saknar information om hur samtalen gick. Inga tydliga beslut togs. Ca 50 personer var närvarande.
* observera nu, kära läsare, att jag genom denna blogpost inte på minsta sätt rekommenderar något som helst bloggande av Dag Sandahl - sådant kan man bli domkapitelsanmäld för - nej, istället berättar jag bara sakligt och neutralt om vad som finns att läsa på det s k nätet
** brevet från fridsförbunden till biskoparna kan läsas på kyrkligdokumentation.nu
*** framtidsgruppen har utgått från Luleå fridsförbunds situation även om medvetenhet funnits om behovet rådgöra med andra Fridsförbund i norrbotten (och grannländerna)
Kommentarer
Postat av: Bo Nordin
En förståelig men sorglig utveckling. Med ett fristående fridsförbund försvagas svenska kyrkan ytterligare.
Svar:
Torbjörn Lindahl
Postat av: Jonas M
Om man lämnar och bildar sitt eget utan biskop har man nog grävt sin egen grav, ty där biskopen är där är kyrkan. Motsatsvis finns ingen kyrka om biskopen saknas.
Jag tror nog att det ändå är en utveckling som inte går att stoppa att Fridsförbundet ändå lämnar Svenska kyrkan, då är det förstås bättre med Missionsprovinsen än det förstnämnda alternativet. Jag undrar förresten hur lång tid det tar innan ELM-BV helt och hållet går samma väg. Och vad händer med EFS om Överklagandenämndens beslut att avkraga står fast? Blir det en splittring?
Trackback
