Nu gäller det att skriva nåt om avkragningen
igen. Eller åtminstone med anledning av avkragningen. För varje gång jag gjort något av detta under sista tiden har besökstalet på bloggen stigit till över 150 per dag.
Men frågan är vad jag skall skriva? Beslutet är kommenterat. Överklagan likaså. Att bara upprepa sig lockar inte. Jag tvingas ändå igen ge uttryck både för min förvåning och min irritation över att en präst förlorar ämbetet bara för att hon i frågor som - idag! - möjligen kan upplevas kontroversiella, uttrycker ståndpunkter som präster uttryckt i århundraden utan att någon höjt det minsta ens på ena ögonbrynet.
Jag har uttryckt det förr, och gör det igen:
För några årtionden sedan var den stora striden i kyrkan om det riktiga med kvinnor som präster. En ordningsfråga - bara! - ansåg vissa. Inte så viktig allltså. Varför bråka om det? Men likväl ytterst angeläget för kyrkoledning och politiker att från alla positioner med något väsentligt inflytande i kyrkan avlägsna alla som på minsta sätt kunde uppfattas ha kv*nn*pr*stm*tst*nd*r-sympatier.
Nu en etisk fråga.Vigsel av par av samma kön och därmed sammanhängande frågor.*
Min absoluta prognos är att nästa stora stridsfråga i kyrkan/samhället kommer att handla om det mest centrala i tron. Jesus som enda Vägen. Frågan är bara, blir det domkapitel eller samhälleliga domstolar som kommer att döma dem som kommer att anses diskriminera andra religiösa företrädare genom att hävda att "Jesus är en säkrare väg till Gud än Mohammed". (Den fråga som nuvarande ärkebiskop inte förmådde svara tydligt på, som bekant).
Ser du mönstret? Alla som i någon fråga (vilken som helst) genom sin bekännelse eller sitt handlande ger uttryck för att det finns en levande Gud vars ord har auktoritet och ska åtlydas - dom ska drivas bort och tystas.
Och fastnar man inte i första nätet, så fastnar man i andra (vilket fallet med den nu avkragade visar) eller tredje. Så anpassning i det tidigare (modell EFS) är för framtiden ingen utväg om man i längden vill ha något kvar. ***
Vik ej från Kristi kors, det är
För världen dårskap blott.
Men åt Guds trogna det beskär
En oförgänglig lott
* även abortfrågan kan räknas hit. Men den har inte varit lika tydlig som inomkyrklig stridsfråga. Men mer i den världsliga politiken. Den partiledare eller riksdagsledamot som på minsta sätt knystar om ringaste tvivel på nuvarande svenska abortlag blir ju hudflängd på nolltid
"" kanske kommer frågan att möta på det viset att kristna föräldrar anses utsätta sin barn för otillbörligt tvång när de vill lära dem tro på Jesus
*** och det kan inte hjälpas att jag personligen tycker det är extra sorgligt se prästvigda kvinnor drabbas, vilka - enligt mitt sett att se - i bästa avsikt, men med för "tunn" ämbets- och kyrkosyn, gått på linjen att ansluta sig till officiell hållning i ämbetsfrågan men valt att utifrån låg- eller frikyrklig bakgrund försökt - och personligen ofta lyckats med - att stå fast i övriga frågor gällande bibelsyn, äktenskapet, försoningen mm.
Kommentarer
Postat av: Jonas M
När det gäller frågan om abort framstår Svenska kyrkan som positiv till aborter eller i vart fall indifferenta. Men detta har väl knappast det minsta stöd i de lutherska bekännelseskrifterna? Inte heller har det väl fattats något beslut om detta för kyrkans lära.
När det gäller frågan om vigningen och äktenskapet innebär det förstås risk för en glidning när detta inte räknas som sakrament, då är det lättare att kalla det en ordningsfråga som man kan ändra på.
Postat av: Maria
Det är en svår tid. Och samtidigt en god tid. Det är det som är det konstiga.
Jag förblir på den plats som blivit mig tilldelad. Ett tag till. För att se vad som händer, både svårt och gott.
Svar:
Torbjörn Lindahl
Trackback
