Hur gick det då

för mig att hålla mig vaken hela natten mot måndag? Det gicķ utmärkt. Vad undersökningen (EEG) eventuellt visade har jag ännu inte fått besked om. På onsdag var jag till sjukhuset igen och fick träffa en strokeläkare som slutligt skulle bedöma min förmåga köra bil igen. Han såg absolut inga hinder, men var ju tvungen avvakta resultatet av måndagens undersökning innan klartecken kan ges. Syftet med undersökningen är att kolla (= utesluta?) om några av de mycket hastigt övergående symptom jag upplevt (vilka hittills tolkats som s k tior) istället skulle kunna vara någon form av epilepsi).
 
Men det är inte slut med eländet här. Natten mot torsdagen drabbades jag av vinterkräksjuka. Jag ska bespara läsarna detaljerna men kan väl säga att efter kl 03 på natten fanns inte mycket kvar i magen av den mat jag på onsdagkvällen ätit, då jag blivit inbjuden till avslutningsfesten för höstterminens alfagrupp i Hertsökyrkan. Torsdagen var jag oerhört trött men idag känns det mycket bättre.
 
Och när jag ändå berört alphaarbetet i Hertsökyrkan: onsdag 29/1 är det information för intresserade kl 18.30 inför vårens omgång som börjar onsdagen därefter 5 febr 18.30 och pågår 13 veckor. Kvällarna inleds med en enkel måltid och slutar kl 21 (något senare om man även vill vara med om en aftonbön).

Kommentarer
Postat av: Jonas M

Vi får be för att du får vara frisk(are) i fortsättningen, och att kunna köra bil är förstås viktigt i vårt avlånga och ofta glesbefolkade land (ja särskilt norra landsändan).

Svar: Så länge jag håller mig i stan går det utmärkt utan bil. Det jag saknat några gånger (dock inte överdrivet många) är att slänga teleskopet i bilen och köra någon mil från stan till en plats utan hus och gatlyktor.
Torbjörn Lindahl

2020-02-08 @ 17:47:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0