Torbjörn Lindahl

efter stroken där jag själv var liturg firade jag idag. Bosse delade med glädje med sig av arbetsuppgifterna och nöjde sig med att predika. Drygt ett tjugotal deltagare. Men så var gudstjänsten på kvällen pga ekumeniska "veckans" avslutning i Domkyrkan kl 11 med predikan av Åsa Nyström*

 

Det gick bra celebrera. Jag tror inte att jag sa något fel eller glömde något. Bara att jag till en person gav Kristi kropp med orden Kristi blod... men jag insåg själv felet och kunde rätta det. Men efter mässan var jag oerhört trött, och aningen vinglig kände jag mig mot slutet av gudstjänsten. Roligt också att nyblivne pensionären Mats från Malmberget var på plats. Hans flyttlass kom lördag. Nu torde vi ofta bli (minst) tre präster i kyrkan om  söndagarna.

 

Efter gudstjänsten blev jag och diakon Kerstin hembjudna till Mats på te och beskådande av nya lägenheten och alla flyttkartonger som ännu väntar på att uppackas.

 

Nu sitter jag i favoritfåtöljen. Och kära läsarna undrar vad det är för tonårsliv som får mig blogga så sent. Intet svarar jag. Istället ägnar jag mig medvetet åt att hålla mig vaken. Om några timmar ska jag infinna mig på sjukhuset för en undersökning som kräver att jag inte sovit en blund på hela natten!!!

 

---

 

* biskop Åsa kommer jag aldrig att kalla henne. "Biskop + förnamn" var - som Dag Sandahl brukar påminna om - de högkyrkligas personliga tilltal till Bertil Gärtner, ett uttryck fyllt av förtroende och personlig vänskap. Men idag då det gått inflation i detta biskop + förnamn så har det ju helt förlorat sitt ursprungliga värde.