Resa till Umeå

blev det i helgen.
 
Först i lördags till Skelleftehamn där vi hade årsmöte för Frimodig kyrka i Luleå stift. Roligt att återigen få träffa vännerna och höra berättelser om vad som sker i olika delar av den kyrkliga kristenheten i vårt vidsträckta stift.
Efter årsmöte, samtal och bön följde jag med bror och svägerska till Umeå. 
 
På söndagen for min bror och jag tilll gudstjänst i Vasakyrkan (EFS), kanske mest för att få höra Anders-Petter Sjödin  predika. Honom har vi båda träffat förut. För min del var det dock cirka 25 år sedan när han var anställd i OAS-rörelsen och i den rollen kom till en förnyelsehelg i Porsökyrkan som min efterträdare som Porsöpräst tagit initiativ till. Värdefull och givande predikan fick vi höra, ingen tvekan om det.
 
Gudstjänsten i övrigt var av det lite enklare slaget. Inget fel på den skulle jag säga men bara erkänna att personligen saknar jag fullständig högmässa (med nattvard). Oavsett om jag möter en nattvardslös söndagsgudstjänst i svenska kyrkan, EFS eller laestadianskt bönhus eller någon annanstans upplever jag mer och mer för varje år att det i praktiken inte är mer än en bibelstudiegrupp i megaformat. Ska den verkliga gudstjänst-känslan infinna sig måste det vara nattvard och riktig komplett liturgi - och god predikan. 
 
Senare på eftermiddagen tog vi bil tvärs genom Umeå och tillbringade aftonen hos yngre upplagor av bror och svägerska. Först god middag, som alltid därstädes, sen bildvisning från deras resa till Canada där dom deltagit vid sin äldste sons bröllop. Givetvis hade yngre bror tillsammans med sin yngre son även passat på att se därvarande hemmalag Toronto spela hockey.
 
Slut för den den här helgen.

Kommentarer
Postat av: Irene G

Hoppas du njuter av besöket hos syskonen!

Svar: Säkert.
Torbjörn Lindahl

2020-02-26 @ 11:14:14
Postat av: Svägerskan

Mycket trevligt dela pensionärstillvaron under veckan. Dagliga promenader i vintersolen, givande samtal och mycket kaffe...

Svar: Promenader o kaffe blir det aldrig för mycket av.
Torbjörn Lindahl

2020-02-28 @ 18:51:20
Postat av: Jonas M

Det är en gåta att det överhuvudtaget är tillåtet att inte fira en fullständig högmässa på söndagen (så länge det finns en präst) då det ju är ett sentida hittepå som fullständigt saknar grund i hur man har firat gudstjänst sedan apostlarnas dagar. När det passar vill man hänvisa till hur man uppfattar att det alltid ha varit, ibland vill man markera avstånd.

Svar: De mer "lågkyrkliga rörelserna (EFS, laestadianer m fl) är ju från börjsn komplement till kyrkolivet. Särskilt märks det hos laestadianer som än idag kan kalla sina gudstjänster för "bön", vilket är ett arv från den gamla norrländska sedan med byabön, en enkel gudstjänst utan nattvard som leddes av betrodd person (utsedd av kyrkoherden) i de byar där det var för långt till kyrkan. Det är ju först senare som vissa av dessa rörelser börjat fira gudstjänster kl 11 (högmässotid); och därmed gjort sin nattvardslösa tradition till vad som uppfattas som kyrkotradition. Dessutom var väckelsernas startperiod (1800-talet) en tid när mässlivet var svagt även i sv kyrkan och det arvet har dom fått med sig).Men att även i kyrkan det kunnat uppfattas som normalt med huvudgudstjänst utsn nattvard är ju helt orimligt.
Torbjörn Lindahl

2020-02-29 @ 08:30:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0