Torbjörn Lindahl

och skriva nåt. För första gången på nästan en månad visar bloggstatistiken för igår under 100 besökare för en dag. Under stora delar av höstterminen låg det mellan 75 och 100 per dag. Men skriverier om domkapitlet och avkragning fick statistiken lyfta. Flera dagar över 150. Sen har väl mitt skrivande om fridsförbundets framtid hjälpt till hålla nivån. Men nu gäller det kanske att leverera (som det numera heter) om läsarnas intresse ska bevaras. Tyvärr har jag inget att skriva om vare sig biskopar, domkapitel, avkragningar eller ens om fridsförbund och laestadianer.

 

Får passa på att istället berätta om senaste lästa bok, Nu vill jag leva av Linn Lindeman (Sjöbergs förlag). En vittnesbördsbok. Men inte om en person i främmande land denna gång, utan om en helt vanlig svensk.

 

Linn växer upp med skilda föräldrar varav pappan är alkoholiserad. Trots att hon tydligt sett det överdrivna alkoholbrukets avigsidor glider hon själv in i först alkoholens grepp och senare drogernas. Efter många år i missbruk blir situationen allt svårare. Och ingen hjälp tycks finnas. För drogberoende för psyket och för psykiskt sjuk för behandligshem slussas hon än  hit och än dit.

 

Under åren ropar hon gång på gång Gud, hjälp mig. Till slut får hon ändå komma till ett behandlingshem där det blir lite ordning i hennes liv även om det inte är helt drogfritt där heller. Hon får tag i en bok där Sebastian Stakset vittnar om vad Gud gjort i hans liv.  Hon börjar ana ett ljus. När det sedan visar sig att Stakset ska komma och hålla möten just i den stad där hon då bor, så beslutar hon sig, efter stor tvekan, att gå dit.

 

Och där händer undret att hon får nåd komma till tro på Jesus och förlåtelsen och erfara hur drogbegäret nästan omedelbart försvinner. Och en ny vilja att vittna om Jesus fyller henne. Nästan direkt får hon till andra gamla kompisar föra vidare det hon själv tagit emot. 

 

Har du börjat tvivla på om det spelar någon roll om man tror på Jesus eller inte? Läs boken.