Torbjörn Lindahl

Brev från biskoparna till svenska kyrkans präster och församlingar har jag läst igenom. Fick det i fredags genom god vän som haft ärende till stiftskansliet.

 

Vad blir mina reaktioner efter genomläsningen?

 

Ja, en hel del, men det är antingen så självklart att man inte riktigt noterar det eller så uppblandat med div onödigt prat att man inte minns vad det var efter läsningen.

 

Jo, detta att det sägs kunna tillåtas att barn och konfirmander hjälper till och dela ut sakramentet.

 

Nej.

 

Slutintrycket blir att att "brevet" (87 små sidor) är pratigt, överfullt av onödiga bisatser som bara känns som utfyllnader. På tok för långt för det värdefulla innehållet. En tredjedel hade utan vidare räckt.

 

Om brevet på allvar riktar sig till kyrkans präster - som normalt har 4-5 års akademisk utbildning - så är det ju snudd på förolämpning. Eller är det jag som är så gammal att jag inte är medveten om vilken genomsnittlig kunskapsnivå dagens präster ligger på? Att dom numera måste tilltalas med småskolelärartonfall.*

 

Oavsett vad biskoparna tycker fick jag vara med om en gedigen högmässa idag. Som man alltid har chansen uppleva bara man far till rätt ställe. Jag blev ombedd hjälpa Bosse och det gick bra även om jag haft två-tre dagar då jag varit lite mer yr och vinglig än vanligt.

 

Fridsförbundets ordförande med hustru var bland kyrkbesökarna. Alltid roligt se bönhusfolk i kyrkan. Andra gången på några veckor jag fick hälsa på dem i kyrkan. F ö var det årsmöte på Fridsförbundet igår kväll. Ca 50 hade varit närvarande sades det (av ca 200 vuxna medlemmar). Jag hade nog själv tänkt gå dit men var igår alltför trött.

 

Jag upprepar det jag ofta uttryckt: i Fridsförbundet har jag många vänner och jag trivs också i den gemenskapen oavsett om möten sker där eller här. Men min församling kommer alltid att vara runt en kyrkas altare.

 

 

* när jag läste första halvan av brevet under lördagen trodde jag den milda stilen och överdrivna förklarandet berodde på att det var riktat till den breda allmänheten. Först vid kyrkkaffet igår blev jag uppmärksammad på framsidestexten "...till svenska kyrkans präster..."