Torbjörn Lindahl

blev det idag istället för den kyrka där jag oftast går. Många yttranden har jag hört om att domkyrkokaplanen Tomas Lång ofta håller predikningar som kan vara värda lyssna på. Måste höra själv, tänkte jag, och blev inte besviken. Klart godkänd predikan, men om någon ansvarig är öppen för en reflektion* så skulle jag gärna ge lite synpunkter på övrigt agerande av präst och kyrkvärdar och församling. Det finns nog ett och annat man kan göra för att öka tydligheten och högtidligheten och engagemanget i församlingen. En domkyrka är trots allt en domkyrka. Oväntat många gudstjänstbesökare, riktigt roligt. Ca 60 enligt en av kyrkvärdarna men betydligt färre på kyrkkaffet i Diakonins hus. Trevligt ändå. Särskilt att möta gammal vän som erbjöd mig följa med på endagsutflykt så småningom. Synd att han inte hörde av sig när han och annan vän gjorde dagsutfärd till Jokkmokks marknad tidigare i vecken.

 

Men det hade jag knappast orkat med ändå pga förkylning. Igår afton gick jag ut, för första gången efter några dagars vila, för snabbesök till affären. Men väl vid kassan insåg jag att börsen låg i annan jacka som hängde hemma. Bara att lämna kassarna och gå t o r affären-hemmet en gång till. Tanken att jag kunnat fråga annan kund om hjälp du betalar och jag swishar dig kom jag på först långt senare. Som tur var gick en av bussarna just när jag var klar så jag kunde åka två hållplatser och slippa gå samma sträcka en fjärde gång.

 

Åter till söndagen: väl hemma efter högmässan tänkte jag först bara vila en stund och sen besöka bönhus. Men orken tillät det inte. Det blev istället läsfåtöljen och del tre i en bokserie om 22 som jag ska berätta om när den är genomläst.

 

 

* som jag lärt mig att man säger ibland i tolvstegssammanhang