Torbjörn Lindahl

Har jag träffat folk. Dock bara två åt gången. Folkhälsomyndigheten kan vara trygg.

 

Igår kom min gamle kamrat med hustru på kaffe. Jag hade lyckats övertala dem att titta in - på garanterat godkänt coronaavstånd - när dom ändå skulle till stora metropolen Luleå i julklappsärende. Ett bra tag sedan dom var här konstaterade vi eftersom ingen av dem sett mina stora fönster i vardagsrummet vilka kom upp 2017. Gammal kamratskap överlever tydligen tre år. ...fast Inte riktigt så länge har behövts, för om än dom inte varit här så har jag varit där betydligt oftare. Dels har vi setts på Storgatan i Älvsbyn vid första majrundorna, dels har deras hem varit på perfekt avstånd när jag känt för en MC-tur med kaffe och för det tredje har jag ibland passerat på väg till moster och morbrors sommarstuga utanför Arvidsjaur.

 

Igår när en av mina inneboende kommit från jobbet så hade han sett mina finkoppar i diskstället och dragit slutsatsen att jag haft besök under dagen. Han frågade därför när vi sågs i köket

- har du haft främmande? Och fortsatte förklarande 

- jag såg att du har finkopparna i disken

Men eftersom jag glömt ändra program på hörapparaterna från hörslinga till vanligt hörande (jag hade sett på TV), så uppfattade jag

- jag ser att du har felkopplat...

 

Så kan det gå när man är hörselskadad. 

 

OBS! Inte att man har en hörselvariation, vilket lär vara modeuttrycket för dagen.

 

Om det talade vi bl a under lunchen idag då vi möttes, prästerna Bosse, Mats och jag. Att ämnet kom på tal beror på att jag denna gångt helt glömt hörapparaterna. Det innebar att om dom pratade med varandra i ytterst vardaglig samtalston så uppfattade jag ytterst lite. Men om dom talade tydligt och fr a vände sig mot mig så gick det bra. Riktigt bra faktiskt eftersom jag slapp allt onödigt bakgrundsljud, vilket ofta är ett problem när man har hörapparat i offentliga miljöer, t ex restauranger - och kyrkkaffen!

 

Ett annat samtalsämne, präster emellan, var detta att om än det är ytterst angeläget att kyrkan - i praktiken varje enskild gudstjänstgemenskap - dukar nattvardsbordet och erbjuder gudstjänstfirarna Kristi kropp och blod varje söndag så är det likväl inget tvång för den enskilde att kommunicera i varje mässa. Detta kan inte nog understrykas. Vill man personligen hålla fast vid en nattvardsrytm på en eller två gånger i månaden kan man mycket väl göra det även om man går i en kyrka där mässa firas söndagligen.*

 

Inget tvång.

 

 

* och då slipper man ju också problemet - som många präster mött - att det protesteras mot frekventare nattvardsfirande från dem som "inte vill gå så ofta"

 

 På söndag, och resten av advent blir det tre eller fyra korta mässor i den kyrka där jag oftast deltager. 

 

På söndag em predikar jag i Fridsförbundets bönhus tillsammans med David Orre. Sändning på Youtube.