God Jul

 
alla kära läsare. Tyvärr har förberedelse för och genomförande av julaftonsfirande hindrat mina möjligheter hälsa er alla. Så då gör jag det nu med en vacker gran hos och fotograferad av min yngre bror Erik i Umeå. När jag i telefon i morse* frågade om tillåtelse lägga ut bilden i denna hälsning så passade han på, sin vana trogen, att spontant leverera skämtet 
vi kan ju kalla det gransamverkan. 
 
 
 
 
Efter flerfaldige försök lyckades jag äntligen få bilden att fastna i blogginlägget. Under en stunds avbrott har jag hunnit röja en del efter julaftonsmiddag med mina tre yngsta barn (39, 37 och 27 år gamla).
 
Och då är det hunnit bli riktiga juldagen. Alltså verkligen dags säga God Jul. Nu börjar julen på allvar.
 
- - - - - 
 
Och nu är det redan juldagens eftermiddag. Och då gäller fortfarande "God jul" eller...? Redan i morse på väg till bilen sattes jag på prov: när jag mötte ett par grannar på hundpromenad funderade jag på om jag skulle säga God Jul eller hälsa som vanligt. Jag valde det förra men fick bara ett "detsamma" till svar. Ett tecken på att folk bara hälsar god jul före och under julafton?
 
Är julen slut sen? I vart fall tycks afffärsidkarna tro det. Redan i natt fick jag ett reklammail om mellandagsrean som startar "nu" - innan ens julafton tagit slut! Och efter mässan hade jag ytterligare två mail i telefonen med reklam för mellandagsrean som också där börjar "nu" - innan vi ens är närheten av någon mellandag.
 
Men jag firade jul idag, juldagen! Mässa i i kyrkan där det idag var inplanerat sex stycken åtta-personers-mässor. Bosse hade tre, Mats två och jag en (fast i annan ordning).
 
Jag predikade om att antingen säger man för mycket genom att brodera ut en massa fantasifulla detaljer som helt saknar täckning i evangelietexten. Hur många har t ex inte hört framställningar (särskilt i barnsammanhang?), om den bestämde värdshusvärden som bryskt avvisar Josef och Maria. Å andra sidan sägs ofta för lite om händelsens verkliga innersida: det fantastiska att Gud blivit människa. Nu får jag erkänna jag idag också var ganska kortfattad om den saken, men det beror mest på den återhållsamhet vi tjänstgörande präster ålagt oss för att det ska hinnas med flera mässor på några timmar.
 
Efter mitt mässfirande fick jag med mig en person hem på kyrkkaffe, promenad och tindrande ögon inför gran med levande ljus.
 

 
* läs: julaftons morgon.  Att låta det vara första gången man tänder de levande!! ljusen i granen är ett arv från vårt föräldrahem 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0