En alldeles svensk historia

med undertiteln Brottet som skakade självbilden, är en bok om ca 350 sid jag fann i butiken på återvinningsmarknaden igår för endast 5:-.Fantastiskt pris för en bok som är så färsk som från 2019
 (men det var tydligen halva priset på alla böcker). Såg helt oläst ut - och det gör den nu också efter det att jag sträckläst den.
 
Författaren heter Kajsa Norman och boken utgavs på engelska redan 2018 med titeln Sweden's dark soul - The Unravelling of a Utopia
 
 Författaren tar sin utgångspunkt i det som hände på en ungdomsfestival i Stockholm augusti 2015. En stor mängd unga flickor blev utsatta för oönskat och otrevligt tafsande från äldre pojkar i publikhavet. Ibland ganska grova saker, i något fall t o m våldtäkt. Polis och festivalvakter fick omhänderta åtskilliga pojkar men kunde i stort sett inte göra mer än avvisa dem från festivalområdet eftersom det var svårt binda enskild person till specifikt brott. Sammanlagt över 90 personer avvisades av samma orsak, så det var en ganska stor grej. Det handlade om mycket mer än att några enstaka individer "råkade" vidröra en flickas bröst eller rumpa i trängseln. Nej, stora grupper pojkar agerade medvetet tillsammans och omringade tätt sin offer så att dom inte kunde smita.
 
En psykolog som fanns på plats (för att följa sin dotter) och stod i samtal med en av de tjänstgörande poliserna, blev helt varse vad som hände när flickor kom och berättade sina upplevelser.
 
Han tänkte att detta är ju ett scoop, så han ringde samma kväll till en DN- journalist och tipsade om vad som hänt. Men döm om hans förvåning! I tidningen stod dagen efter ingenting och inte följande dagar heller. Annars brukar ju tidningarna vara snabba höra med polisen om något inträffat som är värt rapportera. Men ingenting.
 
Först när liknande saker sker i Tyskland ett halvår senare börjar svensk media rapportera om det som hände i Stockholm.
 
Men varför den första mediala tystnaden?
???
De antastande pojkarna var (till största del) invandrare, åtskilliga s k ensamkommande barn.
 
När författaren börjar få kännedom om saken är hennes intresse inte att diskutera om vi har för många invandrare i landet, utan hur det kommer sig att det finns en så tydlig åsktskorridor att ingen vågar bryta mot reglerna. Om man (som i det här fallet) inte får skriva att en person med invandrarbakgrund begått ett brott av rädsla spä på främlingsfientlighet så följer alla det, och den som inte vill inordna sig blir själv utfrusen. Och när den "officiella" opinionen svänger då följer alla också med i svängarna.**
 
För att få svar på frågan hur vi svenskar kunnat bli ett folk där alla  tycker samma sak, där alla vet vilka åsikter som är politiskt korrekta och inordnar sig - ett annat exempel är ju abortfrågan - tar författaren med oss på en tur genom historien, från Gustav Vasa (och ännu längre) genom stormaktstiden och det lutherska enväldet fram till det demokratiska genombrottet och den socialdemokratiska dominansen, makarna Myrdals idéer om hur vi genom samhälleligt inflytande över barnuppfostran kan prägla de kommande generationerna. 
 
Att det inom socialdemokratin funnits röster som ville förbjuda* parabolantenner när den statsstyrda televisionens informationsmonopol hotades - är kanske inget man idag vill låtsas om.
 
Intressant och tankeväckande? Säg efternamnet också!
 

 
* precis som apartheidregimen i sydafrika
 
** som när den svenska invandringspolitiken plötsligt stramades åt samma höst, tvärt emot Lövens "mitt Europa bygger inga gränser", och Reinfeldts "öppna era hjärtan" drygt ett år tidigare

Kommentarer
Postat av: Thorsten Schütte

Invandringsfrågan är extremt ångestladdad för mig, jag slits mellan vreden över invandrare som inte sköter sig och därmed förstör "ackorden" för oss som gör det och egna ångestfyllda minnen: https://gront.mp.se/debatt/inhumant-med-tillfalliga-uppehallstillstand/
Och apropå "hanteringen" av ensamkommande: När unga ensamkommande asylsökande utan egen förskyllan hamnade i kläm under flyktingkrisen krystade regeringen fram "gymnasielagen" under stort besvär och fick sedan flera gånger längs vägen laga den med silvertejp, ackompanjerad av en kakofoni av invandringspositiva, invandringskritiska och lagkunniga röster. Och nu vill centerpartiet inte längre ställa upp. Det hade varit bättre om regeringen och riksdagen redan i början hade rivit av plåstret genom att ge den avsedda flyktinggruppen amnesti och slagit dövörat till invandringskritiska gallskrik då. Då hade det varit över en gång för alla och en stor grupp unga människor hade mått mycket bättre!

2020-12-06 @ 12:27:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0