Och nu är jag hemma.

Fick åka hem idag. För orden ur sista visan 
om Liikavaara-Frans gäller: "och ingen doktor kan mera bota". Nu är det rehabilitering som är prio ett för att återfå styrka i fr a högra benet. Och den träningen kan lika gärna ske hemma. 
 
Goda vänner hämtade mig och stannade till vid affären så jag fick handla lite. Och vem mötte man där? Näst äldsta dottern.
 
Strax efter dom lämnat av mig kom kh Mats med mina kvarvarande grejer och böcker från Lapphärbärget i Gällivare, vilka inte behöver vara kvar eftersom det inte blir något mer vikarierande för min del under höstterminen.
 
Det var ändå riktigt trevligt jobba där uppe de två veckor det blev. Jag hade gärna gjort fler veckor om hälsan tillåtit. Men nu är det fr a orken som inte tillåter. Några andra predikouppgifter som jag tidgare lovat säger jag också bort. Människor som överväger be mig om olika prästerliga insatser bör inse att chansen ökat att jag tvingas tacka nej.

Kommentarer
Postat av: Arne Olsson

Gott att du är hemma igen! Du är med i mina förböner.
+Arne

Svar: Tack
Torbjörn Lindahl

2019-10-02 @ 14:59:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0