Äntligen tillbaka
Till det rätta stället. Högmässan. Två söndagar i rad har jag missat gudstjänsten pga sjukhusvistelse. Men idag var jag äntligen tillbaķa.
Jag har säkert skrivit det förr, men gör det igen: finns det något underbarare än en komplett, högmässa? Särskilt när den leds av en präst som vet vad han ska göra, som vill genomföra det och som kan göra det? Och som dessutom predikar så innerligt och innehållsrikt som Bosse alltid gör.
Men, hann jag tänka idag, det är ju nästan som att det inte behövs någon predikan när liturgin är så fyllig. Det var när Bosse bad anamnesen (den del av den lästa nattvardsbönen som kommer efter instiftelseorden) som det slog mig. När Bosse bad den delen av bönen så nämde han hela Ķristi verk för oss:
hans bebådelse,
hans födelse,
hans liv,
hans död,
hans uppståndelse
och hans himmelsfärd.
Om folk nu vänligen ville lära sig att dessa ord i praktiken blir predikan om Jesus lika mycket när dom ljuder i bön från altaret som när dom uttalas från predikstolen, då skulle dom förstå varför man alltid går så uppbyggd från en högmässa.
Kommentarer
Postat av: Den gamle kamraten
Är inte anamnesen ”minnes-berättelsen” FÖRE Instiftelseorden? Annars i sak bra blogginlägg.
Svar:
Torbjörn Lindahl
Postat av: kamraten på nytt
Jag ger dig rätt vad gäller alternativ D i 86-an, nummer 5 i sista skriket/rycket. Den använder också jag 4 ggr av 7. Ibland brukar jag 86E-varianten och med den är det på samma vis - en gång av 7 (nr 2/2017). 86A - 2 av 7 - har dock ordningen jag manade fram och finns inte i 2017. De andra HHN-bönerna både i 87 och 2017 tycker jag är tunna och för kortfattade.
Jag använder därför 86-an men har verbalt ställt undan kalken för att glatt svinga en bägare.
Postat av: Thorsten Schütte
Anamnes - vill minnas att inom medicinen kallas inhämtning av sjukdomssymptomen inför diagnosen anamnes.
Svar:
Torbjörn Lindahl
Trackback
