P (s) minus 26 Inspiration
Jag har en känsla av att den som - i likhet med min gamle kamrats tankar - litar mer på transpiration i predikoförberedelsen, sannolikt kan ha en jämnare nivå i sitt predikande än den som litar mer till inspiration. Där kan det sannolikt skifta mer mellan toppar och dalar. Inspirerad predikan växlar med tomgång. Det har jag själv erfarit.
En gång höll jag en predikan i en av Nederluleås byar. Då var ordet öppet (laestadianskt uttryck). Inspirerad predikan alltså. Det tyckte tydligen vissa åhörare också. För nästa gång hade dom dragit dit en betydligt större förväntansfull åhörarskara. Men den gången var Gud barmhärtig. Kan inte annat än se det så. Han lät mig redan i utgångsläget vara både rejält snuvig och lite hes. Inget bra utgångsläge för eldig predikan. Snarare ganska misslyckat. Men det tackade jag hellre Gud för. Om man börjar tro att man är nånting är det lika bra få falla platt till marken på en gång.
I en diskussion om predikoförberedelsen och inspirationen, sa en gång dåvarande kh i Hietaniemi, Östen Tano, en tänkvärd sak:
- Den Helige Ande inspirerar mig aldrig i predikosituationen att nämna ett bibelord som jag inte själv någon gång läst i Bibeln.
Kommentarer
Postat av: Thorsten Schütte
Problem uppstår när man behöver respiration...
Svar:
Torbjörn Lindahl
Postat av: Maria
Minns en gång i Ökx kyrka när Östen kom i gasen och viftade så en lampa föll ner från predikstolen. Bra gjort!
Svar:
Torbjörn Lindahl
Postat av: Thorsten Schütte
Undrar vad det kan symbolisera i homiletiskt avseende?
- Beror på om det är predikanten eller publiken som behöver respiration...
Svar:
Torbjörn Lindahl
Postat av: Stefan Aro
Verkligen intressant detta med balansgången mellan transpiration och inspiration.
Själv minns jag att prosten Korteniemi berättat om en äldre kollega till honom som skrev ner sina predikningar ord för ord men som konsekvent varje söndag lämnade manuskriptet hemma.
Svar:
Torbjörn Lindahl
Trackback
