P (s) minus 21 Doppastoral
I Älvsby församling tacklade vi också saken men på ett lite annorlunda sätt. Hos oss var dopsamtalet en naturlig självklarhet - till skillnad mot en del andra präster i Pite kontrakt. Dock: Vi avskaffade i princip dopen i hemmen och nästan helt de privata ”seriedopen” (varvade med vigslar) lördagar kl 14, 15, 16, 17 och drog samman alla dop till Helgmålsbön var annan vecka klockan 18.00 eller klockan 11 de två söndagar i månaden då gudstjänsten firades utan Mässa. Det fungerade väl och vi upplevde inte att vi ”tappade” dop.
Viss modifiering blev det dock sedan en kollega - jag var i kyrkan och såg/hörde alltsammans - sökte göra sig hörd när fyra av sex dopbebisar visade prov på intill dess okänd lungkapacitet. Triljoner fortfarande små storasyskon och kusiner hade samtidigt mittgången som löparbana och koret som brottningsmatta. Efter det begränsade vi antalet till 3-4 per tillfälle.
Ny kyrkoherde - jag hade då inte tjänst i församlingen - avskaffade abrup Helmålsbönen som ju oftast var med dop och återprivatiserade det hela till 15, 16 osv.
Jag minns när det var församlingsfaddrar i Mbgt. Dom blev tilldelade några barn och skulle också helst vara med på dopgudstjänsten. Faddrarna gjorde även hembesök på årsdagarna tills barnet blev typ tre år. Det var ett himla jobb så efter några år avskaffades det.
Alltihop kändes lite krystat om jag får tycka.
Redan när det du berättade hände berättade du det och annat från Nederluleå under 80-talet. Jag hsde ganska bra koll också hur det var i Domkyrko och Örnäset till exempel vad gäller Mässa och icke-mässa. I Älvsbyn var det Mässa var annan söndag och Helgmålsbön (med dopen) lördagen innan. Var söndagen Mäss-lös firades Veckomässa på lördag. Nattvardsbordet dukades alltså varje helg och på samma sätt var det i Vidsel 3,5 mil norrut. Din ”diagnos” DÅ var att Älvsbyn var 10-15 år före i den utveckling kyrkan då föreföll vara på väg i. Jag tror det var en rätt ”diagnos”.
Prästbytet ett par år in på 90-talet ändrade allt detta. Prästerna som då tog över kom från Luleå och fortsatte som de gjort där, inte som församlingen de kom till fungerade. Lördagarna försvann helt och på söndagarna reducerades Mässorna till en i Älvsbyn och en i Vidsel varje månad.
Detta skapade hos mig många av de funderingar jag har vad gäller prästers roll vis a vis församlingar. Givetvis spelar prästen roll men det är församlingen som äger denne, inte det omvända. Prästers styr- och förändringslust måste yttra sig i att man bygger upp och inför något, inte i slakt av gudstjänster folk faktiskt firar. ”Lägga till” mer än ”Ta bort” - typ. Bygga tar lång tid, rasera går på ett ögonblick.
