P (s) minus 17 skolavslutningar

både kring jul och vid sommarlovet, blev det ganska många under åren. Särskilt undet Nederluleåtiden. I samband med att jag blev distriktspräst på Porsön hösten 1982 blev jag också skolavslutningsansvarig på vissa skolor i de norra byarna.
 
På en skola kom jag att hålla skolavslutning i 7 eller 8 år. Första gången blev jag väl bara tilldelad uppgiften när bokningar fördelades mellan prästerna i kollegiet, men ganska snabbt började man från skolan ringa mig personligen och be mig återkomma. Jag tog det som tecken på att jag inte gjort bort mig. Jag har ett svagt minne av min sjätte skolavslutning på samma skola. Då sa jag något riktat till varje årskurs elever 1-6, med anknytning till årskursens nummer. Jag har en känsla av att jag lyckades fånga barnens uppmärksamhet.
 
T o m när jag slutat i församlingen (och blivit studentpräst) blev jag uppringd och tillfrågad om jag ville fortsätta årligen besöka skolan. Smickrande förstås, men vi kom fram till (med lärarens ord) att allting har en ände och korven den har två.
 
Att jag fick hålla Porsöskolans avslutningar var ju mer självklart, distriktspräst som jag var.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0