Torbjörn Lindahl

Efter ca ett och ett halvt år återgick jag till församlingstjänst. Hade tjänsten i Porsön varit ledig hade jag gärna återvänt, men där tjänstgjorde då min prästvigningskamrat Lars-Gunnar Ottestig. Alltså blev det tjänst i min uppväxtförsamling (där jag f ö lärt känna min gamle kamrat hösten 1962). Hur många gånger jag fick höra orden om att inte bli profet i sin hemstad har jag sedan länge tappat räkningen på. Den första maj 1992 började jag i Örnäsets församling. Då var det ledigt både Örnäskyrkan och Hertsökyrkan. Efter diskussion med nytillträdde kyrkoherden Jan Sjöberg - som jag kände lite sedan tidigare och såg fram emot att bli arbetskamrat med - blev det Örnäsdistriktet.

 

En viss nyordning blev det väl för kyrkvärdar och andra när det i samma veva bestämdes att distriktsprästen skulle ha huvudansvaret för gudstjänstplanering, kyrkvärdskontakter mm och inte som tidigare kyrkoherden. Det sista beslut som kyrkoherden tydligt gav till kyrkvärdarna var kanske att de inte längre var tvugna vara svartklädda under tjänstgöring. Jo, dom fick det, om dom ville - på Långfredag.

 

Några arbetskamrater fick jag som jag tidigare träffat. Först kyrkvaktmästaren Petri Lehnman som arbetat i Örnäskyrkan sedan början av 60-talet och nu var inne på sitt sista år före pension.

- Ni var dom värsta, sa han en gång när han påminde sig min ungdomsgeneration, bland alla han mött. Kanske mindes han det tillfälle då vi ungdomar trängt ihop oss i kryptan i källaren och väntade på att Petri, sin vana trogen, skulle komma och slänga ut oss efterom vi, vår vana trogna! redan varit kvar i Örnäsgården alldeles för länge. När han öppnade dörren stämde vi högljutt in i sången Sudda, sudda bort din sura min. Vems ide det varit vågar jag kanske inte fundera alltför ordentligt på.

 

En annan var församlingspedagog Kerstin Lindmark som just tillhört samma ungdomsgeneration. Petris omdöme kan dock knappast ha gällt henne - hon har ju alltid varit vänligheten själv.

 

En tredje var också pedagog, men inte från min ungdomsgeneration i Örnäset, utan från den ungdomsgeneration i Gammelstad, jag lärde känna som präst på Stadsön i början av 80-talet; Inger Vesterlund (Asplund).