Torbjörn Lindahl

Första gången jag hade en odöpt konfirmand tror jag var under mitt första år med sommargruppsansvar för några norrbyar. Den odöpta var från Rutvik, tror jag. Dock döpte jag inte själv. Under några år hade vi under sommarläsningen traditionen att vi sammanförde alla som ville döpas i en gemensam grupp och alla döptes gemensamt av kyrkoherden. Högtidligare än en mängd små privata familjedop. 

 

Hur många gånger jag hade odöpt konfirmand under Nederluleåtiden minns jag inte. Var det alls något mer tillfälle? Sedan jag kommit till Örnäset hände det dock flera gånger. Så både i Örnäskyrkan och Hertsökyrkan har jag döpt konfirmander. En gång i Örnäset var det 3-4 i samma grupp som skulle döpas och dom valde låta det ske i konfirmationsgudstjänsten. 

 

Två gånger har jag fått döpa på läger. En gång på Seskarö och en gång i Jäkkvik. Vi följde i princip samma mönster. Samling i kapellet för sång och dopgudstjänstens inledande moment. Procession till stranden vid lägergården (i Jäkkvik är det en bra bit att gå). Med konfirmanderna på stranden går präst och dopkandidat ner i vattnet och dopet sker. Samling för gruppen i kapellet resp samlingssalen i Lägergården. Efter ombyte till torra kläder får den nydöpta ikläda sig konfirmandkåpa (dopdräkt) och gudstjänsten avslutas. Dopkalas med tårta i matsalen för hela gruppen. 

 

Fina minnen!