Jungfru Marie bebådelsedag

Högmässa i Hertsökyrkan gick jag givetvis till. Bosse celebrerade och predikade. Det är så helt underbart höra Bosses predikningar att jag kommer gå i pension med totalt gott samvete. På vägen dit släppte jag av äldste sonen vid katolska kyrkan. Inte har jag dåligt samvete för det heller. 
 
Som vanligt intressanta samtal vid kyrkkaffet, bl a om skillnaden mellan olika laestadianska grupper, så jag blev lite sen till dagens nästa ärende, kyrkkaffet i Örnäsgården där en av församlingens diakoner avtackades. Men jag hann få en ordentlig pratstund och smaka på det hembakade fikat. När en arbetskamrat väljer nytt jobb kan man bara önska lycka till och Guds välsignelse. Och eftersom denna arbetskamrat nu väljer ett "världsligt" jobb så får man anledning fundera över den principiella frågan hur vi ser på präster och diakoner som har icke-kyrkliga anställningar - eller är pensionärer. Borde vi inte anstränga oss mer för att räkna in alla ämbetsbärare i den kollegiala gemenskapen oavsett om dom har kyrklig anställning eller inte. I min ungdom tror jag att pensionerade präster regelbundet inbjöds till kontraktskonvent. Hur är det idag?
 
Besök sen hos mamma där jag på boendet även träffade man som var min bänkgranne när jag förra året hade årskort i isladan. Han bjöd in mig till sin far att se Växjö-Luleå. Jag såg en halv period innan jag for.* Och innan jag lämnade äldreboendet tog jag även med mig mammas telefon som inte längre behövs eftersom hon numera inte riktigt klarar vara sig ringa eller svara. Så till alla som fortfarande kan mammas telefonnummer - samma som pappa och mamma haft sedan augusti 1962 (med tillägg av en begynnelsetvåa när numret blev sexsiffrigt): nu är det slut. Den som vill prata med mamma ombedes ringa mig så ringer jag tillbaka nästa gång jag är där på besök.
 
Och när ändå äldrevården är på tal kan jag väl säga att den omvårdnad mamma får tycker jag är fantastisk och personalen helt underbar. Så den kritik mot landets äldreomsorg som ibland hörs, den gäller inte här.
 

* och Luleå vann såg jag just nu i sonens telefon där jag sitter hemma i favoritfåtöljen 😁

Kommentarer
Postat av: Anonym

I Umeå, där jag bor, har jag inte blivit inbjuden till något prästerligt möte eller konvent på snart 30 år. Slutade anställning i Svk 1983 men arbetade parakyrkligt till 2003 därefter sekulära jobb.

2019-03-24 @ 19:46:40
Postat av: Andreas Holmberg

Intressant! Hur gör rom-katolikerna? (Eller där kanske det aldrig förekommer att präster och diakoner - lite annat stuk, jag vet - övergår till något mera "världsligt"?). Och i vad mån står pensionerade eller "förvärldsligade" präster fortfarande under biskopens tillsyn (så länge de inte blivit v m k avkragade förstås)? Intressant!

Svar: Undder biskopens tillsyn står en ämbetsbärare i sv ky livet ut. Och dett väl just därför man tycker att de lokala församlingarna även borde ha mer tydlig struktur för att kunna räkna med de "förvärldsligade"/pensionerade.
Torbjörn Lindahl

2019-03-25 @ 08:04:49
URL: http://efsidag.blogspot.com
Postat av: Jonas M

Det är gott att höra att äldre vården verkligen fungerar på ditt håll och säkerligen många andra håll också. Det är inte så nattsvart som vissa vill förmena.

Jag antar att prästen Bosses predikan var av en helt annan kaliber än den jag hörde några minuter av i den tv-sända "dansmässan". Där var det en kvinnlig präst som, som synes vara så vanligt nu, psykologiserande hur Maria måste ha känt som vore hon vilken kvinna som helst idag. Väsentligt mycket bättre var den lekman av okänt kyrkligt hemvist som höll i helgmålsbönen i tv i lördags.Han förstod betydligt bättre hur unik Guds moder är bland alla människor som levt.

2019-03-26 @ 21:55:19
Postat av: Anonym

Hej Tobbe!

Hörde att du var på lasarettet. Tänker på dig! Hoppas att allt går bra. I Guds hand.

Svar: Tack. Se nästa bloggpost.
Torbjörn Lindahl

2019-03-28 @ 15:53:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0